Noveller / Erotik

Novell: Decemberhetta - del II

"Varför gick jag ens med på det här?"
Diana Sandell tittade sig i spegeln. Den visade en påpälsad kvinna med mössa, vantar och en tjock halsduk utanpå vinterjackan. Luggen låg våt och svettig mot hennes panna, hon flåsade tungt och blängde ilsket på skridskorna som hon höll i ena handen.
"Varför gick jag med på det här?", upprepade hon igen. Hon hade inte stått på ett par skridskor på över femton år och nu hade hon gått med på att träffa Nazim på isbanan för att åka skridskor. I sitt undermedvetna visste hon varför hon inte hade tvekat på att tacka ja till den här träffen. Om inte hennes undermedvetna hade vetat visste hennes kropp exakt varför hon hade sett fram emot den här träffen. Tungan ville smaka hans kolafärgade hud medan händerna ivrigt väntade på att få beträda hans armar, bröst, mage... känna efter om hans kropp var så stark och viril som hon intalat sig. Hennes klitoris bultade mot hennes trosor, ville veta hur skicklig han var med händer, tunga och...
Diana tog några andetag i ett försök att kyla ner sin heta kropp. Det här var bara en träff. En helt platonisk träff.

'Vem försöker jag lura?', tänkte hon när hon kom till rinken. Hennes gröna ögon lyckades direkt identifiera Nazim, som redan var ute på isen. Skridskorna skar dominant genom isen, han åkte lika säkert som han gick på torr mark. Hon såg i sitt inre hur musklerna i hans lår spände sig, hur han obehindrat besudlade isens repfria yta medan armarna korrigerade hans rörelser.
Hon satte sig på bänken och knöt av sig skorna, men ville helst gå hem igen. Fötterna kändes kalla och stumma när hon försökte pressa ner dem i fängelsehålorna.
"Går det bra eller?"
Diana behövde inte titta upp för att veta vilket retsamt leende som spelade på hans läppar. I stället viftade hon med handen och försäkrade honom om att hon inte hade några problem.
"Vänta så ska jag hjälpa dig."
"Jag behöver ingen..." Hon hann inte ens avsluta meningen innan han var framme vid henne och sjönk ner på huk. Buttert la hon armarna i kors, kände sig som en tjurskallig barnunge. En känsla som snabbt rann av henne när hon tittade på honom. Hans blick var djupt fokuserad och han tog ett bestämt, ändock varsamt, tag i hennes vrister och lyckades få ner dem i skridskorna. När han började snöra dem tittade han upp på henne, vilket fick hennes blygdläppar att nästan börja fladdra. De bruna ögonen var heta och han band skridskorna hårt och bestämt, som om han var van vid att binda fast saker. Eller människor.
Den primitiva delen av Dianas hjärna gav henne en önskan om att det var hennes handleder han band fast. I en säng.
"Redo?"
Hon svalde hårt. 'Mer än på ett sätt', tänkte hon nickandes och ställde sig upp. Hade han inte stått framför henne hade hon fallit framåt omedelbart. I stället fattade hon tag i hans ena arm och på så sätt undvek hon fallet. Nazim vajade till, men lyckades hålla balansen.
"Inte van vid att gå i skridskor eller?" Retsamheten i hans röst retade henne. Hennes händer släppte taget om honom varpå hon tog små, små steg med skridskorna för att hinna korrigera sin balans.
Han skrattade och sträckte fram sin hand för att hjälpa henne. Ilsket slog hon bort den.
"Jag behöver inte din hjälp", snäste hon ilsket. "Stick ut på isen med dig."
Ett irriterande flin var det sista hon såg innan han lydde henne och snart kunde hon se honom fara fram på isen lika självsäkert som innan.
"Bedrövliga karl", muttrade hon. Med sina små steg lyckades hon till slut nå fram till rinken och tog stöd av sargen när hon klev ut på det hala underlaget. När båda fötterna var ute på isen höll hon sig i sargen med händerna för att försiktigt vänja sig. Skridskorna gled en smula, men lydde än så läng hennes vilja.
Hon slöt ögonen och tog ett djupt andetag. "Då kör vi", sa hon till sig själv och släppte sitt stöd. Ett par meter lyckades hon glida ut på isen med armarna rätt ut för att behålla balansen. Därefter tog det stopp.
"Nu då?", pep hon och insåg att hon inte längre kunde nå sargen. Dock var hon för stolt för att söka Nazim med bedjande blick varpå hon granskade de andra åkarna hur de gjorde. Lite skakigt böjde hon på benen och lyckades skjuta ifrån med ena foten. Någonstans i hennes minne kände hon igen rörelsen varvid hon gjorde likadant med andra foten. Det gick inte så fort och hon kom inte så långt, men hon gled åtminstone framåt. Självsäkerheten steg och när hon tittade upp såg hon sin arroganta polis cirka femtio meter bort.
Hon flinade malligt. "Sa ju att jag inte behövde någon hjälp", sa hon, fast hon visste att han inte kunde höra. Inte heller kom hon ihåg hur man svängde för helt plötsligt for två barn framför henne som skjutna ur en kanon. Hon fläktade med armarna likt en väderkvarn och kämpade för att hålla sig upprätt.
"Ah!", hörde hon komma ur sin mun samtidigt som hon föll mot den hårda isen. Med en grimas satte hon sig upp stönande och kände sig lika graciös som en valross.
"Gick det bra?" Nazim var snabbt framme vid henne, utan att flina åt henne som hon hade väntat sig.
"Nej, jag ramlade ju", muttrade hon och tog denna gång handen som han erbjöd. Så tittade hon upp på honom och såg hur han knep med munnen. Som för att hålla inne ett skratt. Därför sparkade hon till på hans ena skridsko samtidigt som hon ryckte till i hans hand. Triumferande såg hon förvåningen i hans ögon och snart låg hand bredvid henne på isen.
"Oj, gick det bra?", frågade hon med spelad oskuldsfullhet. När han blängde på henne kunde hon inte låta bli att skratta och då kunde inte han heller hålla masken.

När de hade åkt i ett par timmar gick de gemensamt hem till Nazim. Diana frös och Nazim hade en öppen spis som han hade lovat att göra upp en brasa i. "N. Labaf" stod det på hans dörr och fick henne att undra vilket som var hans ursprungsland.
"Mina föräldrar flydde hit från Iran när jag var två år", berättade han som om han läst hennes tankar. Hon nickade, det förklarade hans gyllene hudfärg som hon tyckte var så utsökt att det vattnades i munnen på henne.
"Det där har du gjort några gånger", kommenterade hon när han satt framför den öppna spisen och fick fyr på veden. Själv satt hon på fällen bredvid honom, förundransfull över hans flinka fingrar. Hon flyttade sig närmare elden och slöt njutningsfullt ögonen när värmen från den ombesörjde hennes frusna fötter.
"Fryser du fortfarande?"
"Mm", var det enda hon fick fram. Förvånad öppnade hon ögonen när han tog tag i hennes ena fot och drog av strumpan för att sedan värma den med sina händer. Det var som hennes fötter välsignats av värme från solen, hennes frusna kropp började omedelbart tina.
"Du är som en isbit", mumlade han och tittade på hennes fot som om han befann sig i trans. När han blåste ut sin varma andedräkt mot hennes kalla hud kunde hon inte hålla tillbaka ett stön. Det var som att våren ville älska med vintern.
De bruna ögonen var nästan alldeles svarta när han såg på henne. Lusten som hon försökt förtränga vällde upp som lava. Hon böjde sig fram, sökte hans läppar lika ivrigt som hans sökte hennes. Hans mun, hans tunga, hans andedräkt... allt var het värme. Hennes händer smekte genom hans skägg, höll om hans ansikte medan hon pressade sig närmare honom. Brösten välkomnade hans händer när de slank in under hennes tröja. Utan att hon visste när eller hur hade han snart fått av både den och hennes behå. Ytterliga ett stön lämnade hennes strupe när hans läppar fortsatte ner längs hennes hals, längs hennes nyckelben ner mot hennes bedjande bröst. Lätt blåste han mot hennes ena skära bröstvårta innan han tog den i sin heta mun.
"Åh Gud!", flämtade Diana. Det var som att han satte eld på hela hennes kropp.
Medan hans mun lekte med brösten lät han händerna vandra ner till hennes byxor, som han med lika flinka fingrar som innan, knäppte upp och drog ner ett stycke innan han sköt in sin hand mellan hennes lår. Otåligt sparkade hon av sig byxorna och tyckte sig höra ett skrockande från honom.
"Vad?"
"Är du alltid lika otålig?", frågade han och tittade på henne.
"Jag är sprängkåt. Tro fan att jag är otålig", kved hon och anföll hans läppar. Vibrationerna från hans skratt dog bort och ersattes med ett stön som hon svalde. Ivrigt drog hon av hans tröja och fick äntligen se hans svällande armar och starka bröst.
"Du är ju som en gud", gnydde hon medan hennes händer rann över hans nakna hud. Han knäppte själv upp sina byxor och visade henne det hon hade fantiserat om.
"Oj!"
Hon hejdade sig.
"Vad är det?" Nazim tittade först på Diana och sedan, förskräckt, ner på sin kuk. "Vad är det?"
"Jag har aldrig sett... Diana iakttog den fundersamt. Sedan fnittrade hon när hon såg paniken i hans ögon. "Jag har inte sett någon omskuren innan."
Han andades ut. "Åh."
Hon vred lite på hvudet. "Det var faktiskt snyggt. Betydligt mer stilrent."
"Öh... tack?"
Diana skrattade och kysste honom långsamt medan hon varligt grabbade tag i hans lem. Den var len, varm och riktigt hård. Trots det lyckades hon få den ännu hårdare då hon förde den upp och ner i sin hand.
Utan förvarning knuffade han plötsligt ner henne på fällen så hon flämtade till. Han böjde sig över henne, med händerna på ömse sidor om hennes huvud för att suga och nafsa på hennes underläpp. De nakna brösten lyftes upp av hennes hetsiga andning, han arbetade sig neråt med munnen igen, fast den här gången fortsatte han ner mot hennes mage. De slutna ögonen öppnades plötsligt när hon kände honom mot sitt venusberg och blev tvungen att titta på honom. Hans tänder hade fattat tag i linningen på hennes trosor. När han bet hårdare i dem och började föra dem ner var Diana nära på att komma. Det var något vilt och djuriskt över honom trots att han lät trosorna glida av henne retligt långsamt. Han släppte henne inte med blicken.
Förstummad iakttog hon hans vackra kropp när den kröp mot henne igen, hans händer särade dominant på hennes lår innan han böjde ner sitt huvud. Blicken var frågande, hon kunde inget annat än nicka, ge honom sin tillåtelse. Något annat var inte möjligt.
Hela hennes kropp ryckte till när hon kände hans mun mot sitt kön. Det var så intimt, så... rätt.
Han tittade på henne igen och hon nickade igen till svar. Hans läppar kysste hennes klitoris, hennes blygdläppar... hennes öppning.
"Åh fan!", utbrast hon när hans tunga strök över hennes känsliga knopp. Det var lätta strykningar, som den ljuvaste tortyr. Kvidande bad hon om mer, tryckte sig mot hans ansikte medan hennes händer drog honom i håret. Nazim gick henne till mötes, slickade och eggade henne tills hon såg stjärnor. På krönet av lustens topp mötte hon hans ögon, svarta som natten. De borrade sig in i hennes själ och i samma stund forsade orgasmen genom henne. Ett vrål, byggt på njutning, ljöd hur hennes mun. Hennes kropp spändes, skakade och Nazim beträdde henne medan hon fortsatte ut i oändligheten.

Diana vaknade, öm och varm i kroppen. De låg fortfarande på fällen, nakna fast med en filt över sig. Hon antog att Nazim hade täckt dem med den för den hade inte funnits där innan hon somnade.
Omtöcknad satte hon sig upp. Det var mörkt ute, hon hade ingen aning om vad klockan var.
"Lägg dig igen", hörde hon Nazims hesa röst mumla utan att han öppnade ögonen.
Hon log, kysste honom på kinden. "Jag borde gå hem. Jag ska jobba i morgon."
Utan att svara henne drog han ner henne på fällen och la armarna om henne. "Det är kallt ute, Diana."

Kommentarer
- Kommentarer saknas

Annis(T)

Information
Skapad:
2018-12-09 10:53
Besök:
153
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
- Ingen än...

COPYRIGHT © Lyriksidan 2019 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare