Dikter / Sorgliga

Dikt: Tankar om liv och död och sånt...

Jag vill inte ha någon sympati, inte heller att ni dömer mig
Jag vill inte att ni säger ”allt blir bättre” och ”det ordnar sig”

Kanske inte kan förvänta mig att ni kommer förstå
Kanske vill jag bara öppna upp om sånt som jag tänker på

Här där allting mäts i rum och tid, ska vi inte alltid vara
Kanske borde man då härda ut, vänta ut den tiden bara

Men vi ska ju ändå alla lämna denna plats någon gång
Varför måste man då härda ut om ens väntan känns för lång

Vissa säger att av kärlek till mig vill de ha mig kvar
Men man kan fortfarande älska mig genom minnena man har

Jag vet att det gör ont att sörja någon som man mist
Men sörj då inte, gläds åt att jag får min frid till sist

Den man älskar vill man väl allt gott och befria från sin plåga
Jag går sönder och för var minut falnar alltmer av min låga

Håller fast vid tanken på en mening som jag inte ser
Syftet kanske är att härda ut fast man inte orkar mer

Kommentarer
- Kommentarer saknas

Sucubia(T40)

Information
Skapad:
2020-04-19 18:49
Besök:
104
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
MariaGB(T27)

COPYRIGHT © Lyriksidan 2020 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare