Dikter / Sorgliga

Dikt: September

Jag
Och träden
Varje höst
Men mest den där hösten.
Tappar all kraft att hålla kvar.
Rasar ner
I förtvivlan
I dova färger
Att låtas ligga kvar på marken
Och sakta försvinna
Förmultna
Bli ett med jorden

Så är hösten
Precis som jag
Mitt inre
Mina känslor - bedövade
Min kropp
Mina tårar

Som faller ner
En del sakta
Letande efter en väg
Andra snabba
Som forsar
Många tillsammans
I en strid ström
Som aldrig tycks vilja sluta

Trots alla händer
Som försöker fånga
Tårar som löv som lemmar
Någon försöker Samla ihop, Lyfta upp, Lägga undan.

För att de inte ska täcka
Hela jorden
Hela din och min trädgård
Hela ditt och mitt liv

Och ändå.
Vi vet att det kommer igen
Varje höst.

Vi ska bara överleva.

Kommentarer
- Kommentarer saknas

Information
Skapad:
2020-10-29 20:47
Besök:
51
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
- Ingen än...

COPYRIGHT © Lyriksidan 2020 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare