Dikt: SeptemberJagOch träden Varje höst Men mest den där hösten. Tappar all kraft att hålla kvar. Rasar ner I förtvivlan I dova färger Att låtas ligga kvar på marken Och sakta försvinna Förmultna Bli ett med jorden Så är hösten Precis som jag Mitt inre Mina känslor - bedövade Min kropp Mina tårar Som faller ner En del sakta Letande efter en väg Andra snabba Som forsar Många tillsammans I en strid ström Som aldrig tycks vilja sluta Trots alla händer Som försöker fånga Tårar som löv som lemmar Någon försöker Samla ihop, Lyfta upp, Lägga undan. För att de inte ska täcka Hela jorden Hela din och min trädgård Hela ditt och mitt liv Och ändå. Vi vet att det kommer igen Varje höst. Vi ska bara överleva. |
|
|
Kommentarer |
| - Kommentarer saknas |
|
Information |
|||||
|