Dikter / Kärleksdikter

Dikt: Vågens res

Du pekar ut mot havet med sluttande klippor nedanför,
de sticker ut sina långa skär mot vågorna som de förgör,
lockar in dem i vikarna, brusande rusar de in mot strand,
det grundar upp och de möts av klippor, stenar och sand.

Så de kommer med buller och bång
på strand de kastar upp bitar av tång
för det är under stor dramatik
de tar sig skummande in i vår vik.

Det är en ynnest att se de vackra böljande vågorna,
vars rytmik för tankarna till de stora livsfrågorna,
varför finns vi, vad är meningen med livet
finns en gud, att ha hälsa är inte allom givet

Man får tacka föräldrar för att man får finnas till
en stund på jorden, en färd att göra vad man vill
få höra måsarna som flyga över viken med skrik så hesa
på stranden skum, ett minne av vågen som slutat sin resa.

Kommentarer
- Kommentarer saknas

Ulf(K70)

Information
Skapad:
2021-02-02 22:45
Besök:
35
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
- Ingen än...

COPYRIGHT © Lyriksidan 2021 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare