Dikter / Naturen

Dikt: Havet

Det böljar svagt i bris och vindar
ibland så lyfter stormen högt dess våg

jag står vid kajen här vid havets grindar
när vinden drar i båtars bord och tåg

jag älskar havet när det dånar
och när böljan viskar blott

jämt jag ut till havet trånar
som min kärlek fått

jag vill se de vida vatten
känna havsluft mot min kind

höra böljeslag mot stäven
genom storm och vind

jag är ett barn av sena släkten
men jag är av vikingblod

kärlek har jag ärvt till havet
och ett stänk av mod..

Kommentarer
fyy fan va bra , du e fruktansvärt beörande
Skrivet av: Eldregn(T) 2008-02-06 17:07
Du målar så oerhört fint......känns ända in i hjärtat Tack!
Skrivet av: naima-s(T)Har foto 2005-04-08 13:23
Känner saltet på kinderna..vackert..
Skrivet av: Cogito(T) 2005-04-08 10:55

arne(K)Har foto

Information
Skapad:
2005-04-08 01:15
Besök:
3589
Poäng:
5 (2 röster)
Besökare:
arne(K)Har foto
Cicero
Mona(T59)Donerande medlemHar foto
michael(K36)Har foto
naima-s(T)Har foto
Cogito(T)
arne(K)Har foto
Haunted(T29)Har foto
Sydpost(T)
Simon(K)
Säfflebengt43(K57)Har foto
verkligheten(T27)
Eldregn(T)
sara_carita(T32)
mesamigos(T)Har foto
Tintin(T)Har foto

COPYRIGHT © Lyriksidan 2019 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare