Dikter / Kärleksdikter

Dikt: Regn


Ibland tar jag fram ditt foto
den bild som jag en gång fick

det är som om ögonen logo
det känns som jag mötte din blick

jag vet ingenting om ditt öde
kanske mötte du lyckan sen

efter vårt bittra avsked
den gången för längesen

men nu när jag ser dig framför mig
känns livet plötsligt så grått

jag önskar du varit här kära
och delat med mej det jag fått

jag höll en rubin uti handen
jag såg den skimra så röd

men anade aldrig dess värde
såg aldrig dess djupaste glöd

jag minns än vårt avsked i regnet
när asfalten blänkte så våt

och ruggig var jag i själen
och illa tillmods av din gråt

och regnet strilade sakta
och rann nedför kappa och slag

när jag kysste dig sista gången
en gråkall november dag

så bytte vi ord och tårar
så blandades regnet med gråt

tills jag såg dig försvinna i diset
sade jag nånsin förlåt?

A.A.D.

Kommentarer
En dikt med budskap - ta vara på den tid som är. Väldigt fint lilla pappa :)
Skrivet av: Mona(T59)Donerande medlemHar foto 2005-11-03 15:39

arne(K)Har foto

Information
Skapad:
2005-11-03 10:45
Besök:
3496
Poäng:
6 (1 röst)
Besökare:
Mona(T59)Donerande medlemHar foto
Haunted(T29)Har foto
webmaster(K36)Har foto
Snuttisen91(T)Har foto
door(T)
DumSpiroSpero(K)Har foto
Jagochminaskor(T)Har foto
Sydpost(T)
prinscess(T48)Har foto
Samm-Samm(T)Har foto
bewiie(T28)Har foto
trannel(K)
Frida(T37)

COPYRIGHT © Lyriksidan 2019 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare