Dikter / Sorgliga

Dikt: Mitt rop på hjälp

Mitt rop på hjälp,
Ingen fattar,
Mina sår svider, dom läker aldrig....
Alla sårar och sviker,
Jag gråter och skriker.
Jag ställer frågor som alla vägrar svara på,
Dom går bara iväg och sviker därpå.
En liten vilsen tjej som gråter blod,
Dom har ledat mig in i min självmordsperiod.
Varför e de mig alla sviker?
Jag sätter mig i ett hörn och bara skriker.
Jag vill inte mer!
Jag orkar inte!
Jag har också känslor,
Men ingen bryr sig,
Bara ignorerar mig.
De e ingen som lyssnar på mitt rop om hjälp.
Alla bara går förbi och skrattar,
När jag står i mitt hörn och gråter.
Dom säger fula ord till mig,
Vissa går bara förbi och inte bryr sig.
Varför e de jag som måste må dåligt?
De känns så ensamt,
De e nästan smärtsamt..
Kan dom inte bara acceptera att jag e som jag e?
Jag e vilsen,
Jag e ledsen.
Jag e sviken,
Jag e ensam.
Varför inte bara dö?...

Kommentarer
va fiin (:
Skrivet av: johanna_med_stort_J(T24) 2007-02-23 17:54
Den var jätte bra !
Skrivet av: Bloodandtears(T26)Har foto 2005-12-11 16:02

Skrivet av: Golden_Tears(T25)Har foto 2005-12-03 21:38
Bra!
Skrivet av: Golden_Tears(T25)Har foto 2005-12-03 21:37

COPYRIGHT © Lyriksidan 2017 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare