Övrigt / Annat

Text: Den mysigt lediga roliga helgen

Hela arbetsveckan går jag och längtar efter helgen. "Åh, va skönt det ska bli att få vara ledig! Åh, jag önskar det vore fredag eftermiddag nu! Vore det bara helg nu så man kunde få vara ledig och göra vad man vill, ja då vore lyckan gjord!" Jag har redan glömt förra veckans s.k "sköna helg", och förrförra veckans, och helgen innan den, och innan den...

Nu sitter jag här en lördagskväll kl halv tio på kvällen och tycker att livet är meningslöst, precis som jag gjorde förra helgen, och helgen innan den... Vad hände med allt det där mysigt lediga roliga man skulle göra? Allt det där man gick och längtade till tidigare i veckan? Var det bara någon form av tröstetankar hjärnan tog till för att orka med vardagssrutinen?

Ju mer jag reflekterar över det inser jag att mitt jobb är mer varierande än min fritid. Visst, jag är på jobbet alltid mellan 9 och 18, dricker alltid kaffe kl 9.45, samt tar en timmes lunch kl 13.30. Klockslagen är fasta, men mellan dessa klockslag blåser variationernas variationer humöret pendlar, känslorna pumpar runt i mig, arbetslusten och meningsfullheten ändrar styrka lika lätt som att vrida en volymratt, fram och tillbaka. Så man kan absolut inte säga att mitt jobb går på rutin.

Hur är det då med helgerna? Jo, varje lördag vaknar jag strax efter kl 7, några minuter innan klockradion ska gå igång med sin alltför skarpa väckningsmelodi. Jag tvingar mig upp ur sängen, för jag vill ju trots allt inte sova bort min mysigt lediga roliga helg. Exakt kl 8 cyklar jag till stallet med mobilen i ridbyxornas högra ficka, nycklarna samt en morot i ridjackans högra ficka. (Ridjackan som för övrigt har en reva jag fortfarande inte orkat laga sen månader tillbaks.) Jag rider, kramar om älskade hästen och stressar hem för att hinna till Buffy kl 10.10. Så ligger jag äntligen i soffan med en stor kopp kaffe och tittar på Buffy, och då trivs jag. Efteråt känner jag stress igen för att hinna med allt annat mysigt lediga roliga under den "sköna helgen". Jag byter om till skidkläder och tar en skidtur (minst en mil annars känner jag mig misslyckad) i längdskidspåret.

Hemma igen vid kl 13, duschar, äter något och fixar till mig. Är nu redo för.. ja, vad är jag redo för? Att träffa folk, vilka folk? Att hitta på något kul på byn, hitta på vad? Att få besök, av vilka då? Då slår det mig att nu har jag kommit till den här lediga stunden jag längtat efter hela veckan, men den känns inte alls bra längre. Jag har inget att göra och livet blev meningslöst. Mamma ringer och undrar vad jag ska göra ikväll, jag ska väl passa på att göra något kul eller gå ut nu när jag är ledig, menar hon. Efter att jag sagt "jag vet inte för jag har inte bestämt det ännu" ungefär tre gånger är vi jätteirriterade på varandra. Hon tycker att jag är sorglig, jag hävdar till henne att jag är jättenöjd, jag känner mig genomledsen och tårarna börjar alltid strömma efter att vi slängt på lurarna.

Hur jag får resten av dagen att gå vet jag inte riktigt. Jag brukar passa på att städa, titta på teve, läsa klart en tidning, handla, göra middag, fundera om jag ska ringa någon, men märker att jag inte orkar eller ens vet vad jag vill. Plötsligt är klockan halv tio på kvällen. Det är för sent att göra något bättre av denna dag. Börjar tänka ut vad som blir imorgon, en söndag. Ska kliva upp strax efter 7, rida, hinna hem till Buffy, åka skidor, ha mysigt ledigt roligt...

Kommentarer
- Kommentarer saknas

Information
Skapad:
2006-02-11 22:57
Besök:
1530
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
kickan11(T67)Har foto
Jennifer_92(T27)Har foto
migplusdig(T)Har foto
dennadära(T35)Har foto
gamlamannen(K74)

COPYRIGHT © Lyriksidan 2020 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare