Noveller / Verklighetsbaserat

Novell: Finns det otroliga kärlekshistorier i verkligheten?

Finns det otroliga kärlekshistorier i verkligheten? Ja det finns det. Jag ska berätta om en för dig och den kommer att få dig att förstå. Hoppet finns alltid.
Allt detta hände en kille jag känner för några år sedan.
Det var i mitten på november. Grått, kallt och regn i luften. Inget väder för någon romans inte.
Han hade prövat lyckan på en kontaktsida på Internet. Skickat lite e-brev till några som han gillade att ha kontakt med. Men kärleken, nä, den finns inte här sa han för sig själv. Nä, nu lägger jag ner, sa han för sig själv. Precis när muspekaren låg över ”logga ut” ploppade det upp en flirt. Pust, skiter i den men något i honom sa att han skulle kolla den. Han klickade fram den. Det var en dikt. Spännande, han skrev ett litet svar om att den var fin. Ett par minuter senare dök det upp ett svar. Hon lämnade sitt telefonnummer. Han tänkte lite, vad har jag att förlora? Jag ringer väl upp. En mjuk röst svarade i andra änden. Så här fem år efteråt har han sagt till mig, ”jag fastnade med en gång, en sådan behaglig röst måste ha en behaglig ägare”. De pratade en liten stund. De trivdes med tydligen med varandras sällskap för de bestämde att prata mer en annan dag. Följande dagar så blev det ett intensivt telefonerande. Allt mellan himmel och jord diskuterades. Tro, värderingar, uppfostran, städning och lite som inte går att nämna här. Några dagar gick. En kväll när han var på till ett AA-möte, jag har inte berättat för dig att han är nykter alkoholist. Ja, var va jag? Jo just det, på väg till bussen så tänkte han på henne. Helt plötsligt stod det klart för honom, detta var drömtjejen. Känslan hade funnits där hela tiden, nu blev den helt klar. Ja, det var hans drömtjej! Han skickade ett sms, fick svar. Att hon hoppades att hon skulle vara det. Han kände att det blev varmt om hjärtat när hon var i hans huvud. Jag är kär tänkte han. Vågar jag säga det? Inte värt det, då kanske hon blir rädd och försvinner. Senare samma kväll satt de vid MSN och chattade lite. Hon skrev en fråga. ”Vill du veta en hemlis sa hon? Jag är kär. I dig? Om det var varmt i hjärtat förut, så blev det blev en masugn nu.
Bägge två förklarade sin kärlek för varandra. De formligen skrek ut sin kärlek för omvärlden. Och vad sa den då? Alla snusförnuftiga människor runt dessa två förälskade. ”Ni är inte kloka. Det går inte att vara förälskad om man inte träffats. Kommer aldrig att fungera”. Brydde sig nu dessa två människor som svävade omkring på små rosa moln om dessa belackare? Inte då. De fortsatte att för varandra bedyra sin kärlek. Små söta sms, mycket tid i telefon. Med mycket puss och kram. De två älskande bestämde sig för att nu måste de träffas. Och detta efter en ganska kort tid. Men nu stoppar vi bandet lite, vi måste titta lite mer på dessa två människor. Han hade nyktrat till efter många år med missbruk av alkohol. Han hade precis börjat forma sitt nya liv. Hon hade varit sjuk många år och haft det kämpigt. Hon hade precis börjat forma sitt nya liv. Ser ni några beröringspunkter här? Dessa två hade så mycket gemensamt. Inte bara att deras liv var i en nystartsfas utan det var en massa mer.
Den stora dagen kom. Tåget rullade in på stationen, han klev på. Nervös? Japp! Nja, nervös kanske är fel ord, han var rädd. Rädd för att hon inte skulle tycka om honom. Rädd för att han inte skulle tycka om henne. Samtidigt så längtade han så mycket efter henne. Tåget bromsade in på Södertälje station. Klev av, såg sig omkring. Där stod hon, vacker som en prinsessa var hon. De stod säkert en minut och bara såg på varandra. Sedan kastade de sig i varandras famnar. Ville aldrig släppa. Han sa senare till mig att detta var nog den lyckligaste stunden i hans liv så långt. ”Hej älskling!” viskade han i örat på henne. ”Hej min älskade gubbe” viskade hon tillbaka. Tätt omslingrade gick de mot pendeltåget. Mycket tätt omslingrade satt de på samma tåg. Väl hemma så blev det en massa hälsande. Hennes två hundar kom först. Nyfikna på vad matte hade släpat hem. Sen kom pärsen, två ungdomar som skulle kolla vad mamma hade släpat hem. Senare på kvällen satt han i soffan, tittade på allt och alla. Vilket härligt liv jag lever, tänkte han. Detta är underbart.
Ja, som sagt detta var fem år sedan. Vad hände då? Fick de rätt? Alla förnuftiga? Jag står och tittar på honom nu. Hon, han fortfarande tätt hopslingrade, barn, barnbarn. Hundar, katter, hästar. Och de ser fortfarande så nykära ut. Lyckligare har jag nog aldrig träffat.
Jag tycker detta är en ganska fantastisk historia, som dessutom är sann. Vad hade hänt om de lyssnat på alla som inte trodde vad de trodde. En sak är jag säker på, de hade inte varit så här lyckliga. Alltså, lyssna till ditt hjärta så får du ett ärligt svar.

Kommentarer
Fint och känslosamt,ja den kärleken...
Skrivet av: arne(K)Har foto 2006-11-30 23:56
Bra skrivit Peppi, många av oss hittar henne före vi är "till åren kommit"!
Skrivet av: gamlamannen(K73) 2006-11-30 17:59

COPYRIGHT © Lyriksidan 2019 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare