Noveller / Nutid

Novell: Den rika snobben.

Linda hade alltid velat bli modell. Hennes bästis Sandra ville bli designer. Dom hade bestämt precis ALLTING när dom gick i 3:an. hihi. Ganska töntigt eller hur? haha. Dom var riktigt bitchiga och rika snobbar tyckte dom flesta som inte var på samma "nivå" som dom. Men allting det var bestämt, flytta till New York, åka limousine varje dag till jobbet, bli lika kända som Tyra Banks. Allt var planerat. Dom va populärast i klassen. Dom fick alltid som dom ville, och man kan säjja att dom var ganska bortskämda av sina föräldrar. Men dom njöt var dag som gick. Killarna älskade dom, och följde varenda steg dom gick. Tjejerna (en del av dom) ville vara precis som dom. Fast dom som var fattiga och inte fick lika mycket uppmärksamhet tyckte dom var dumma kossor, dom tänkte att dom där två ALDRIG skulle kunna ändra sig. Deras föräldrar älskade sina döttrar. Deras pappor jobbade hårt varje dag och reste mycket i jobbet. Så det var mammorna som fick ta hand om Linda och Sandra. Mammorna hette Rebecca och Christina. Christina hade en gång i tiden varit en känd sångerska, hon hade en enormt vacker röst, och fick sjunga på pubar eller dyra restauranger och hon älskade det. Och Rebecca hade varit tillsammans med Robbie Williams. Och skröt om det varje dag. Alla ville veta precis allting om hur hans krop hade varit, DETALJERDETALJER var det på varenda kvinnomöte. Mammorna såg sina döttrar som unga mogna kvinnor så dom fick vara med på varje möte. Tjejerna levde sina liv, och dom älskade att leva i rampljuset. Efter 9:an skulle dom skiljas åt. Men dom skulle kämpa för att bli vad dom ville. En dag efter dom hade utbildats till model och designer skulle dom samarbeta och vara bästisar föralltid. Deras föräldrar var mycket stolta över sina döttrar. Men så en dag.

Det var en vacker morgon och Linda kände på sej att detta skulle bli en bra dag. För några dagar innan hade läraren sagt att det skulle komma en ny elev. Linda och Sandra trodde och nästan visste att det skulle bli en kille, För dom var ju mera tjejer en killar i klassen. Linda gick upp: tog på sig sin morgonrock över sidennattlinnet och gick för at duscha. Badrummet är lyxigt med vitt tegel en Jacuzzi bubbelbad och en enastående dusch. Hon bestämde sej för att ta en vanlig dusch. Hon shamponerade in håret med ett jättefint schampo och sedan tog hon ett härligt balsam som luktade jordgubbar. När hon var klar flätade hon håret och gick för att sminka sej. Hon valde glittrig lila ögonskugga, en svart eyeliner, och mascara. Efter det gick hon till sin enorma garderob som hon hade i sitt väldigt stora rum. Hennes rum var vackert, det var väldigt vitt och mycket ljusa färger. Hennes favoritfärg var vitt, iaf på inredniningen. Hon tittade igenom garderoben som hon kunde fjärstyra ed en fjärkontroll. Det var ju sommar, så hon skulle ta en ljusrosa klänning, som man knyter runt halsen. Hon blev vacker, hon satte även en ros i håret. Hon gick ner för att komma till köket. På väg dit hittade hon sin mamma, som vanligt fick hon en puss på kinden. Hon älskade sin mamma, hon var alltid där när hon behövde något och passade alltid upp på henne. Men Christina hade inget emot det.
- Godmorgon stjärnmamma!
- Godmorgon stjärndotter!
jaa, det var vad dom brukade kalla varandra. Idag såg hennes mamma gladare ut än vad hon brukade.
- Varför tycker jag at du ser så mycket gladare ut än vad du brukar? frågade Linda.
Det syntes på hennes mamma att hon hade något i kikarn.
- Du kommer aldrig tro detta. Jag har två väldigt goda nyheter. Vill du höra den bästa för dej eller för mig först?
Linda valde som vanligt sej själv. Hennes mamma bubblade av glädje.
- Din pappa ska jobba 5 veckor i New York! hon nästan skrek när hon sa det.
Linda blev så glad så hon hoppade. NEW YORK! Hon och Sandra hade ALLTID velat åka dit. Och nu när det var en kompistävling för den som gör den snyggaste pósen och finaste klädseln. Man kunde vinna en hel del saker. Hon skrek och hon jublade. Men nu berättade hennes mamma att hon inte kunde följa med, och glädjen sjuk en nivå.
- Vadå inte följa med?! Linda blev ledsen.
- Det är den andra bra nyheten, Jag Christina Marie Jacobsson, okej håll i dej nu! Jag ska få sjunga i Melodifestivalen! hon skrek av glädje. inda hoppade upp och ner! Ännu en chans att JAG blir ännu mera känd fast bara i Europa då. Men vinner vi tävlingen i New York blir jag ju världskänd, och Sandra såklart. Hon fick ett glas champanje för detta var att fira.
- När kommer pappa hem då? frågade Linda.
- Om nästan 2 veckor, så du och Sandra har lite att förbereda er. Jag har pratat med Rebecca och hon betalar för Sandra.
Linda var för uppspelt för att lyssna, hon var tvungen att gå till skolan direkt nu och träffa Sandra. Sandra hade nog tydligen samma tanke för där stod dom, och dom såg verkligen lyckliga ut. Do sprang fram och kramade om varandra. Dom bara pratade om New York resan. Att dom skulle bestämma vilka kläder dom skulle ta och att dom bara hade några veckor på sej. Men dom skulle be att få ledigt några dagar. Nu ringde det in och dom hade helt glömt bort den nya eleven. När dom kom in i klassrummet dit dom skulle stod magister Broman med en flicka. Hon hade mörka kläder. Hon hade svart hår, ring i näsan och i läppen på 3 ställen. Hon var kolsvart runt ögonen och hade svart läppstift. Hon såg förskräcklig ut tyckte Linda. Men Sandra tyckte hon såg snäll ut, hon hade alltid velat haft en annurlunda tjej i klassen.
- Detta är Sophie. Hon ska börja i vår klass från och med idag. Du kan sätta dej där det känns bekvämt. sa magistern
Sophie gick och satte sej bredvid Sandra. Sandra sa hej och Sophie sa tillbaka. Denna lektion var då engelska och Sophie var då duktig. hon kunde ju varenda ord som fanns. Hon berättade att hennes pappa bodde i Hollywood. att han var hårdrockare och hade eget band. Och att hon själv skulle starta ett band så om detvar några frivilliga som kunde sjunga eller spela bas,elgitarr,trummor,keybord så skulle man höra av sej till henne. Sandra älskade att spela piano. Men hon kunde inte spela keybord, men det var ju samma sak. Sandra sa att hon gärna ställde upp i hennes band. Sophie blev glad och sa att hon gärna skulle höra henne spela. Om hon var duglig och sånt. Så dom bestämde att hon skulle komma till henne efter skolan. Linda blev sur och sa till Sandra:
- Vi skulle ju ta ledigt och sy kläder och öva oss ju.
- Vi gör det imorgon, okej?
Linda var jättesur och sa till sej själv att hon inte skulle vara sur. Dom skulle ju vara nästa dag. då skulle dom bestämma allting. Hon lugnade ner sig och lät alla fråga saker till Sophie. Sophie såg nästn skärckinjagande ut tyckte Linda. Men alla verkade gilla henne. Hon var nog mest sur på Sophie som tagit HENNES uppmärksamhet. MEn hon lät ilskan skölja över sej när Martin,den snyggaste killen på skolan komma till henne.
- Hej snygging. sa Martin till Linda
Linda blev glad och sa hej tillbaka.
- Ska du göra något särskilt idag?
- Nej, jag skulle varit med Sandra men det blev inte så.
- Vi kanske kan ta en pizza eller något?
Linda blev jätteglad och tackade ja.
Dejt med Martin, shit vad roligt. Hon måste hem och göra sej snygg. I vanliga fall skulle hon berätta för Sandra men hon var ju med knäppis-Sophie. Hon stack hem direkt när skolan var slut och bytte till sina finaste jeans och sin snyggaste top. hon tog på sig massa läppglans och lite glitter. Klockan var nu 6 och det ringde på dörren. Det är Martin! tänkte Linda. Joo som sagt, han körde i sin egna bil. Han tog ju körkort för inte så länge sen. Shit vad romantiskt tänka hon. Han tog hennes hand och satte henne i bilen. Dom körde iväg till en ny pizzeria som hans pappa ägde, så dom var själva. Dom beställde en stor pizza att dela på, och det var jättemysigt. Dom fick vänta i 5 minuter innan pizzan kom, när en var slut en timma senare bad Martin att få följa henne till dörren. såklart fick han det. Han sa att dom hade haft jättetrevligt, och att hon var jättesnygg. Sedan började han kyssa henne. Hon besvarade kyssen, och jag må då säjja att han var en bra kyssare. Linda var överlycklig. Men fortf. sur över Sophie och Sandra. hon slängde igen dörren och sprang till sin mamma. Hennes mamma kramade henne och frågade hur det var. Hon berättade allt, tillslut somnade hon och hon drömde så vackert. Hon gifte sig som Askungen fast det var hon och Martin. Nästa morgon vaknade hon och gick till skolan som vanligt, men allt var inte som vanligt. Ingen kollade på henne som vanligt. Ingen. Inte ens Sandra kom och sa hej. alla hängde runt Sophie. Sandra ville inte vara med Linda utan hängde med Sophie. Sophie hade färgat håret blondt och hn berättade att hon blekt det tusen ggr innan det blev så här ljust. Allt blev impade. Till och med Linda. Linda sa till Sandra i slutet av dagen att dom skulle gå nu, men hon sa nej.
- Vadå nej? Vi måste vara beredda inför tävligen!
- Men jag kan inte idag, jagska vara med Sophie, vi måste lära oss sångerna.
- Vilka sånger?
- dom vi skrev igår, kanske.
- Men du lovade ju mej först.
Sandra blev irreterad och bad henne hålla käften. Och att hon skiter i tävlingen. Linda blev jätteledsen och sprang hem. Hennes största dröm och Sandra sviker henne. Fy fan. Hon sprang til sin mamma och berättade allting, hennes mamma blev arg på Sandra och sa att hon inte har rätt att förstöra för dej. Men hon hade också goda nyheter.
- Pappa kommer hem tidigare än planerat, han kommer redan om två dagar.
- två dagar?! goda nyheter?! vi har inte bestämt något och nu drar hon sej ur. Jävla skit. Stjärnmamma, vad ska jag göra? sa hon snörvlande.
Hennes smink hde börjat rinna och hennes mamma orkade tårarna.
- Bättre lycka nästa gång. älskling, vi kan inget göra. Du kan ju alltid gå och titta.
Linda nickade. Men var jätteledsen. Dom två dagarna som följde brydde sej ingen om henne. Folk tittade på henne men inte av avundsjuka eller av snällhet. Dom såg mest äcklade ut eller något. En tjej i 8:an gick förbi och hostkallade "hooostleeebb" Hon var helt förvirrad. Hon fattade ingenting. Hon brydde sig inte om det, men det var svårt att låta bli. Men dagen kom då hennes pappa kom, hon kramade honom hårt och sa att allt var packat. Hennes mamma hade åkt till Götebortg några timmar innan.
- Vad bekymrar dej min sockertopp? frågade hennes pappa
Så berättade hon allting. Henens pappa kramade henne. Han sa att dom skulle köpa allt hon ville ha när dom var framme. Hon blev gladare. Men hon skulle varit gladare om Sandra varit med. Dom åkte till Arlanda och deras privatplan som hennes pappa ägde var redo att åka. Hon önskade suschi på planet. Hon fick som hon ville och var glad. Några timmar senare var dom framme och fick checka in på hotellet. Det var jättevackert, vackrare än hon någonsin kunnat föreställa sej. Natten gick och dagen efter gick hon och shoppade. nästan 2 veckor var de det ända hon gjorde. Tills dagen då tävlingen skulle vara. Hon gick själkvlart dit. Hennes pappa följde också med henne. Alla var så vackra. Tänk om jag varit med på scenen. hoin fick tårar i ögonen men torkade bort dom. När det var slut berättade hennes pappa att dom var tvunga att åka hem.
- Men varför pappa?
- Din mamma har blivit sjuk och jag ville inte förstöra din dag.
Linda blev ledsen igen, och nu rann tårarna. Hennes pappa torkade dom. Och bad henne packa sina saker. Hon gjorde som hon blev bedd om att göra. Dom åkte några timmar senare. Linda somnade på hennes pappas privatplan. Men hon vaknade någon timme senare av att det blinkade och peep massa lampor. Dom bads sätta fast sej.
- Vad händer Pappa?!
- Vi måste nödlanda! Planets motor gick sönder.
Mer hinner dom inte säjja. Det kraschar. Det blir svart. Hon vaknar några timmar senare, hon blöder i huvudet. Hon ser ingenting. Hon tar av sej säkerhetsbältet. Hon letar efter sin pappa men hittar ingen. Hon ropar, men ingen svarar. Hon blir rädd. Hon hittar honom till slut. Han ligger på golvet. och inte i stolen. HAN GLÖMDE BÄLTET!
Han blöder i huvudet, Linda försöker få liv i honom men hn vaknar inte. Hon vänder hoom. HAN ANDAS INTE. Linda börjar gråta. Hon gråter hela natten. Hennes pappa är död. Dom som flög. Dom hade glömt bältena. Hon somnade till slut. Hon vaknade på morgonen. Hennes vackra saker var förstörda. Hon grät ännu mera, men mest ledsen var hon för sin pappa. Hon bara grät. Hon letade eft4er en mobil. Men det var ingen sändning. Hon tar med sin pappa ut ur planet och lägger honom på det gröna gräset. Hon gråter och sörjer. Hon plockar några halvvissna blommor på hans mage. Hon gråter, men hon vet att ingte kommer at hjälpa. Hon bestämmer sig för att leta efter människor. Men allt hon ser är träd. Efter att ha gått några kilometer hittar hon en by. Det såg fattigt ut, men hon var inte den som var blyg. Hon kunde ju engelska bäst i klassen (ja efter Sophie nu då)Hon knackar på en dörr och ut kommer en tjej i hennes ålder. Sophie frågar vart hon är. Och hon berättar att dom var tvunga att nödlanda. Och att hennes pappa dog. Hon gråter, och tjejen som presenterar sej som Carol tar med henne in i huset, och presenterar hennes familj. Linda tycker det ser äckligt ut. Det är som ett gammalt råttbo. Intesom deras hus precis. Carols mamma ser snäll men trött ut. Hon heter Lynn. Hennes pappa lever inte, han dog i en sjukdom för flera år sen. Hon frågar om telefon. Men här finns inget sådant. Hon gråter. Dom säjjer att hon får stanna, men att hon måste hjälpa till med hemsysslor. Linda är tacksam, men hon har aldrig behövt jobba förut. så hon vet inte hur det ska gå. Men dagarna går och hon tänker på sin mamma, hon är sjuk och jag kommer ingenstans. Hon måste hjälpa till att baka bröd, sköta kossan och grisarna. Hon och Carol blir bra vänner. Man känner inte igen linda längre, hon har inget smink, hon har uppsatthår varje dag och knappt kläder. Hon måste sy sina egna kläder. Hon tar sönder sina lyxiga kläder och river sönder dom och syr till ett par shorts, för här är det jättevarmt. och en bikini. Det är svårt och jobbigt men hon får låna kläderså länge. På nätterna sover hon på en björnfäll. Efter 3 veckor är hon van vid hon ska göra, och hon och Carol blir jättebra vänner. Hon är en riktig kompis. Linda har lärt sej att hon hädanefter inte ska döma folk efter deras utseende. Eller om dom är rika eller fattiga. Men allt hon vill är att komma hem. Til lsin mamma som säkert är jätteorolig. Linda berättar sina tankar för Carol. Carol förstår och kramar henne. Linda luktar skit, här får man bara bada 1 gång i veckan. Linda tycker det är äckligt. men hon har börjat vänja sej. Några veckor senarre kommer en man med häst. Och säjjer att dom fått meddelande från någon från landet Sverige. Linda blir glad och ber dom säjja att hon mår dom till dom som ringde. Och hon ber dom skicka efter någon som kan hämta henne. Hon har börjat vänja sig vid att vara här och vara så här. hon älskar människorna som tagit hand om henne, men hon vill hem till sin mamma. Hon saknar henne fruktansvärt. Carol blir ledsen när Linda ska åka, dom kramar varandra länge. Linda kramar alla i byn. Hon tackar och säjjer atthon är myclet tacksam och att hon kommer att hälsa på. Carol ger henne en present. Ett halsband av en krokodiltand. Linda blir glad, och ger henne en kram. Hon säjjer adjö och hon åker iväg. Hon landar på Arlanda på morgonen efter. Hon ringer efter taxi. Hon har inga pengar, men frågar om hon får åka med ändå. Hon säjjer att hennes mamma är sjuk. Hon åker hem. Och det känns tyst nästan skrämmande att komma in till sitt hus. Hon är jätteledsen och trött. Hennes mamma ligger i sin säng och sover. Hon vill inte väcka henne. Så hon väntar tills nästa dag. Nästa morgon har hon fortf. på sej kläderna hon fått i byn. Hennes mamma blir förskräckt när hon ser henne. Hon luktar, Linda sov inte något på hela natten. Hon känner sej på något sätt inte hemma. Hon saknar pappa, Carol och alla i byn. Hon kramar sin mamma. Hon berätta allting. Och hennes mamma gråter. Honringer efter någon som kan hämta pappa. Han är förmodliigen uppäten av krokodilerna. Usch hemska tanke tänker Linda.
- Hur mår du då mamma? frågar Linda
- Jag mår bättre. Inte i hjärtat jag mår jättedåligt, Cleas är död.
- Pappa är död. och jag mår jättedåligt mamma. Jag grät när jag satt i samma plan som han.
- men vad har du för kläder på dej?mamma rynkar på näsan
- Jag fick dom av dom i byn.
- Vem du än fick domav så tar du av dej dom och slänger skiten. Det luktar.
Linda blir arg.
- Jag tänker inte slänga dom! Jag älskar dom, det är ett minne. fatar du inte?!! Jag älskar dom i byn, det är MINA kläder.
- Men lilla vän, du är rik och ska inte bära sånna kläder.
Linda springer upp på sitt rum. Hon kastar alla sina kläder. Hon har vart en jävla snobb. hon vill tillbaka till Carol. Hon saknar henne. Men imorgon ska hon till skolan. Och jag tänker skita i fall folk glor på mig. Jag tänker ha mina kläder jag fått. Hon pillrar på sitt halsband hon fått av Carol. Hon saknar henne jätte mycket. Nästa dag i skolan glor alla som bara den. Inte minst Sandra och Sophie. Sophie har bytt stil och ser ut som en bitch. Dom ända som går fram till Linda är dom som inte alls är snobbar. som tyckte hon var en bitch förut. Dom ler och säjer hej. Linda sitter i klassrummet och precis ALLA glor.
- Har ni aldrig sett en människa förut eller vad?!
- Inte en grottmänniska iaf, säjjer Sandra.
och alla skrattar. Linda skiter i dom. Hon räknar på. och går som hon brukar i skolan. Förutom att hon är med sina nya vänner. Amanda, Sarah, Sindy, Lousie, Karin och Mimmi. dom blir vänner, och är tillsammans jämt. Martin undvkewr henne. Men det struntar hon i. Han är bara en dum och rik snobb som bara ville ha en tjej att skryta om för sina vänner. Linda tänker bara på hur carol har det. Hon skriver ett brav och säjjer att hon snart kommer och hälsar på. Två månader senare åker hon tillbaka och får träffa Carol och alla andra. Carol har saknat henne lika mycket. Linda stannar 3 veckor. Hon är alltid välkommen. Linda är lycklig än på länge. Hon har aldrig varit lyckligare.

Kommentarer
Tänk att allt har med kläder och utseende at tgöra. Är man ful så räknas man inte till dom "fina" och är man vacker som jaa du, ja gve inte vad.. då är man plötsligt poulär. ast man kan ju se annurlunda ut oxå, utan att vara ful. men dom är bara knäppa? :S
Skrivet av: RANDIGSTRUMPA(T) 2007-01-04 12:46
Bella, den var väldigt bra ^^, du är BÄWST! [v]
Skrivet av: RUTIGAJAG(T26)Har foto 2007-01-04 12:26
Fan, jävla kasst att Sophie blev bitch__ Så skulle det ju inte bli._.
Skrivet av: KillYourSelf(T25)Har foto 2007-01-04 12:13
Den var fiin!!
Skrivet av: johanna_med_stort_J(T25) 2007-01-02 21:44

COPYRIGHT © Lyriksidan 2018 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare