Noveller / Övriga

Novell: LEVANDE DÖD

Det enda jag tyckte mig kunna höra var mina egna, vilt dunkande hjärtslag. Slamret nere i köket hade plötsligt tystnat, och jag försökte förtvivlat kontrollera min häftiga andning, men utan resultat. Paniken gjorde mig som förlamad och jag satt hukandes kvar bakom fåtöljen i sovrummet och lyssnade.
Plötsligt hörde jag tunga steg i trappan, och jag förstod att inkräktaren vilken sekund som helst kunde hitta mig. Blixtsnabbt fattade jag beslutet att krypa in under sängen, och hann precis gömma mig innan jag hörde det välbekanta gnisslandet från sovrumsdörren. Det var tyst en stund och sedan hörde jag att någon kommit in i rummet. Byrålådor drogs ut och dess innehåll tömdes ut på golvet. Darrande höll jag andan och bad en stilla bön om att inbrottstjuven skulle hitta det han ville och sedan försvinna.
Efter några väsande svordomar och suckar ifrån tjuven så hörde jag tillslut att han gått ut ur rummet och ner till undervåningen igen. Jag låg kvar länge under sängen innan jag vågade mig fram. Mobilen låg på köksbänken, så för att ringa polisen var jag tvungen att gå ner.
Försiktigt smög jag fram till sovrumsdörren. Det var fortfarande tyst i huset, så jag gick ner för den branta trappan som leder till vardagsrummet. Det var svårt att se i mörkret, men när jag väl kommit halvvägs genom rummet såg jag att alla papper från skrivbordet låg utspridda på golvet, och smyckeskrinet på byrån i hallen var länsat.
Mobilen låg otroligt nog orörd kvar på köksbänken där jag lämnat den, och jag tog upp den för att ringa 112.
Sedan gick allting så fort. Någon tog tag i min ena arm, och när jag instiktivt vände mig om, fick jag ett hårt knytnävsslag i ansiktet. Smärtan och kraften i från slaget gjorde att jag vacklade bakåt och ramlade emot väggen bredvid spisen, och blev liggande på golvet. Kvidande försökte jag ställa mig upp. När jag kommit upp på knä såg jag inkräktaren komma fram till mig, och jag såg bedjande och snyftande upp mot honom.
- Ja, det var någon hemma! Väste mannen och log elakt när han såg ner på mig. Det var svårt att se klart genom tårarna och mörkret, men jag såg den unge mannens ansikte.Det var något bekant med honom, men jag förstod inte vad. Han hade en halvlång page som ramade in det fyrkantiga ansiktet. De mörka ögonen blixtrade till i det svaga sken som släpptes in genom fönstret i från gatan utanför.
- Snälla, ta det du vill ha och låt mig vara... viskade jag förtvivlat.
Mannen tog ett steg närmre mig.
- Ställ dig upp! beordrade han mig bryskt, och på darrande ben gjorde jag som han sade. Mannen pressade mig bakåt så jag tillslut stod mot väggen med hans tunga kropp tryckt mot min.
- Jag ser det jag vill ha nu... viskade han i mitt öra och andades tungt.
- Ta mina saker, men låt mig vara, jag ber dig! snyftade jag hulkande. Ett klickande ljud hördes, och i ögonvrån såg jag
en fällkniv i mannens ena hand. Han smekte min hals med spetsen av bladet och pressade sig hårdare emot mig.
Jag vet inte vart jag fick modet ifrån, men plötsligt låg mannen på golvet efter att jag knäat honom i skrevet. Skräckslagen sprang jag ut i köket efter telefonen och med darrande hand larmade jag polisen. Jag hann inte säga något förrän jag fick ett hårt slag i ryggen. Plötsligt låg jag på mage och hade förövaren sittandes ovanpå mig. Han tog ett hårt tag om mina axlar och vände på mig så att jag hamnade på rygg.
- Nu ska du dö! skrek mannen ursinnigt och höjde sin kniv redo att använda den. Som i en dimma hörde jag en röst från mobilen som låg en bit bort på köksgolvet, kvinnan från larmcentralen ropade på mig.
Det första knivhugget träffade mig i bröstet, och smärtan var obeskrivlig. Det enda ljud som hördes var mannens ursinniga grymtande och ett otäckt gurglande från min hals. Jag kunde inte andas och viftade febrilt med armarna. Nu skulle jag dö! Det andra hugget träffade i halsen och luften gick ur mig. Konturerna av mannen suddades ut och jag blev stilla.
En häftig duns och en smärta i ryggen fick mig att titta upp.
- Sandra!! Vad håller du på med?! Jag mötte min pojkväns blick där han stod böjd över mig där jag låg på sovrumsgolvet.
- Jag... jag dog.. viskade jag.
- Du har haft en mardröm igen, älskling! Du ramlade nyss ur sängen! Nej, kom nu så äter vi frukost!
Pontus hjälpte mig leende upp på fötter och vi gick ner i köket. På golvet framför kylen såg jag plötsligt en blodig fällkniv.
- Vad är det här?! utbrast jag förskräckt och mindes mardrömmen.
- Den är min, älskling... svarade Pontus lugnt, plockade upp kniven och drog handen genom sitt halvlånga, pageklippta hår...


Kommentarer
Den var bra, lite läskig bara.
Skrivet av: N_Johansson_(T27)Har foto 2007-01-18 00:06

COPYRIGHT © Lyriksidan 2021 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare