Övrigt / Skolarbeten

Text: Plugg

Människans utveckling

Modern forskning visar att människan är släkt med aporna och att de utvecklats från gemensamma stamformer. Den nutida människan har namnet Homo sapiens, där Homo visar släktet och sapiens arten. Sapiens är latin och betyder förståndig.Den första varelsen som liknade den nutida människan var Australopithecus. Den kunde gå upprätt och den levde för ungefär 4 miljoner år sedan i södra och östra Afrika.

I samma område uppkom även den första människan för ca 2 miljoner år sedan. De kallas Homo habilis och hör till samma släkte som den nutida människan, Homo sapiens. De hade större pannlob och händerna var bättre utvecklade än hos föregångaren Australopithecus.För 1,5 - 0,5 miljoner år sedan levde Homo erectus vars fossiler först hittades i Indonesien men som sedan även har påträffats i Kina, Europa och Afrika. De hade ännu större hjärnlob än Homo habilis.Den nutida människan, Homo sapiens, har framför allt en mer utvecklad hjärna än sina föregångare. Till Homo sapiens räknas neandertalmänniskan som levde i Europa, Afrika och Asien för ca 40000 år sedan. Därefter kom Cro-Magnonmänniskan som även den tillhörde samma art. Den var mycket lik nutidens människor och den utnyttjade avancerade verktyg i sin vardag. Cro-Magnonmänniskan lämnade även efter sig grottmålningar.
Jordens historia delas in i fyra tidsåldrar eller eror. Den första tidsålderns är urtiden som utgör de första 4 miljarder åren. De senaste 600- 700 årsmiljonerna utgörs tillsammans av forntiden, medeltiden, och den nyare tiden. Varje era indelas i perioder som har fått olika namn.
Det var under de tre senare erorna som de flesta fossilen bildades.

Forntiden

Från den äldsta delen av forntiden, kambrium, känner man många alglika växter och mer än tvåtusen fossila arter av ryggradslösa djur (t.ex. koraller, kräftdjur, blötdjur, maskar och tagghudingar).
De första fossilen av ryggradsdjur har påträffats i arvslagen från ordovicium. De är fiskar av flera typer med kraftiga benpansar och utan käkar.
Under silurtiden och framför allt under devon skedde en explosionsartad utveckling av fiskarna (bl.a. pansarhajar, hajar, kvastfeningar, lungfiskar och benfiskar). De mest intressanta är kvastfeningarna. Deras fenor liknade kvastar med korta, tjocka skaft. Benen som de hade i de pariga bröst- och bukfenorna motsvara benen i de fyrfota landdjurens extremiteter. Latimeria är ett släkte av kvastfeningarna som finns kvar i vår tid.
Fram till devon hade det endast funnits liv i vatten. Men det var just under devonperioden som de första växterna (kärlväxter) fick fäste på land. De skapade därmed möjligheter för djurliv på land. I slutet av devon levde den ”fyrbente fisken” som härstammar från den grupp av kvastfeningar ur vilken alla fyrfota djur uppkommit.
Det var under karbon som stenkol bildades. Det fanns stora försumpade skogsmarker som gav upphov till de flesta av världens stora stenkolförekomster. Sumpskogarna bestod av ormbunksväxter och vissa nu utdöda nakenfröiga växter.
Det var det fuktiga klimatet som gynnade utvecklingen av grod- och kräldjur under karbon och perm. Från karbontiden erövrade insekterna alla tänkbara miljöer. De är i nutiden den artrikaste av alla djurgrupper.


Medeltiden

Jordens medeltid omfattar perioderna trias, jura och krita. Redan under forntiden hade kräldjuren avlänkats, d.v.s. skilt ut sig från groddjuren. De blev under denna tid de dominerande ryggradsdjuren på jorden. En del blev jättestora (skräcködlor, svanödlor, fisködlor, sköldpaddor m.fl.). Urfågeln från jura är ett märkligt och väl bevarat fossil. Den hade lång stjärt som kräldjuren, tänder och utbildade vingar.
I slutet av medeltiden tillkom de grönfröiga växterna.

Den nyare tiden

Den nyare tiden består av två perioder, tertiär och kvartär. Det skedde en stor förändring i djurvärlden vid övergången från krita till tertiär. Denna förändring hör till vetenskapens ännu olösta gåtor. Visserligen fanns däggdjurslika kärldjur och verkliga däggdjur redan under trias, men de var sällsynta. Tidigare hade groddjuren redan fått sin nutida oansenliga roll i djurvärlden.

Tertiärtiden hade ett mycket varmare klimat än det nutida. Fåglar och däggdjur utvecklades i en mängd former, däribland stamformerna till våra husdjur. De första fröväxterna tillkom. Det växte t.ex. lövträd på Grönland. Tidiga apdjur spred sig från Afrika till andra kontinenter. Från Afrika utvandrade en del förfäder till människoapor och människor österut. Genom DNA-undersökningar på gorillor och chimpanser har man påvisat ett nära släktskap med människor.
Kvartärtiden kan även kallas för istidernas och människans period.

Ett tiotal perioder med omfattande nedisning av jordens yta är kända, de äldsta redan i jordens urtid. Den senaste stora klimatförsämringen inträffade i slutet av tertiärtiden. Kvartärtiden markeras av gradvisa temperatursänkningar och till slut upprepade istider, med varmare mellanistider. Den längsta istiden var den näst sista med vitt utbredda, mäktiga istäcken på både norra och södra halvklotet, bl.a. i Europa och Nordamerika.

Människans närmaste föregångare kan spåras tillbaka till tertiärtiden. De främsta fynden av dem har vi från södra Asien och Afrika. Från kvartär finns många hundra och antalet fynd ökar från år till år.

De flesta av dessa fossilfynd består av smådelar som käkar, tänder, skalldelar eller andra hårda skelettstycken. Det framgår av fynden att det varma bältet på jorden varit befolkat av våra primitiva förfäder. Deras utveckling till människa markeras av olika stadier. Först kom den upprätta gången, sedan handens och därefter hjärnans utveckling. Talförmågan och förmågan att använda eld och bruka redskap är ytterligare steg i utvecklingen.
Hur lång tid de olika utvecklingsstadierna tagit vet vi inte med säkerhet. Det vi dock vet är att människorna för mer än 1 miljon år sedan hade lärt sig att klara vinterns kyla med eldens hjälp. Under den senaste istiden drog människorna längre in i den tempererade zonen än sina föregångare. Under den sista tiden bodde de bl.a. i Mellaneuropa. Mot slutet av denna tid hade de alla trängts undan av den nutida människan, Homo sapiens. Det är den enda människoarten i vår tid.

Nära övergången till kvartärtiden, för ca 3,5 miljoner år sedan, avlänkades människans närmaste föregångare från våra gemensamma förfäder. Homo sapiens är nu den enda levande arten av människa, och består av olika raser. Raserna har troligen uppstått under den nutida utvandringen till alla de beboeliga kontinenterna. De äldsta kända fynden är ungefär 120 000 år gamla.

Australopithecus- släktet från södra och östra Afrika består av flera arter. De liknade apor, men hade upprätt gång. Deras utvecklingen kan följas under ungefär 2,5 miljoner år tills de gåtfullt dör ut. Det var för ca 1 miljon år sedan som de första människorna från Afrika började utvandra.
Ett släkte som levde för ca 2 miljoner år sedan i bl.a. Östafrika var Homo habilis. Det enda vi har funnit av denna föregångare till människan är enstaka fossilfynd, främst skallar käkar. Fynden från henne visar att hon kunde använda enklare stenredskap eftersom hennes hand liknade människans.

Homo erectus som levde ända från Kina till södra Afrika hade nackkam och framträdande ögonbrynsbågar. De använde stenredskap och eld. Det fanns två typer, Kina-människan och Java-människan. Båda dog troligen ut för ca 250 000 år sedan.
Neanderthalarmänniskan levde länge samtidigt med den moderna människans förfäder i Nordafrika, västra Asien och Europa. De uppträdde för mer än 100 000 år sedan. Hon hade stor hjärna, kraftig kroppsbyggnad och levde som jägare. De dog ut för ca 35 000 år sedan.
Cro-Magnon-människan är urtypen för den nutida människan, Homo sapiens. Trots att hon alltjämt bodde i grottor, utvecklade hon en ännu högre kultur än Neanderthalarmänniskan. Det var Cro-Magnon-människan som efterlämnade de första kända konstföremålen och grottmålningarna.
Homo sapiens är den nutida människan som tack vare sin välutvecklade hjärna lagt grunden till vetenskapligt tänkande, biologi och teknik.

2. Människans utveckling

Förmänniskorna

Den första hominiden levde för 4,5 miljoner år sedan. Den kallades Australoithecus ramidus. Roten på hominidernas stamträd kallas ramid: en liten hjärna hade ramidus som var aplik och var endast 130 cm lång, Du sökte i första hand mat i träden tror man.

4 miljoner år gamla är den äldsta fossilen som liknar människor mer än apor. De kallades för Australopithecus afarehsis, som tillhör en annan grupp av förmänniskorna. De var bra trädklättrare med långa armar och korta ben. De hade också en stor hjärna. Afarensis åt både kött och växter. Något som var speciellt med dem var att de började använda stenverktyg.


De första människorna

För 1,8 miljoner till 400 000 år sedan dök erectus (upprättgående) upp på savannen. Något som utvecklades var flocklivet. För att inte bli dödad av rovdjur, är en bra metod att vara med i en flock. Efter en tid utvecklades deras hjärna mycket. Man tror att en vuxen homo erectus var omkring 180 cm lång. De började använda elden och effektiva stenverktyg. Homo erectus fanns på jorden 1,5 miljoner år.


Neanderthahalmänniskan

Homo erectus hade en särskild ras som levde under istiden. Den kallades neandertalmänniskan. Våran hjärna var lite mindre än deras. De försvann för 30 000 år sean trots att de var skickliga jägare och bodde i grottor.


Den moderna människan

Under tiotusentals år utvecklades en grupp. Homoerectus-människorna som var isolerade i Afrika till homo sapiens. För 170 000 år sedan skedde detta. De tillverkade stenverktyg, knivar och kastspjut. Faktiskt såg de ut ungefär som vi gör i dag. Något som de är kända för är alla grottmålningar som har hittats i Spanien och Frankrike. En ren fakta är att alla vi som bor på jorden i dag tillhör alla homo sapiens.


Homo Habilis     
Den första arten i släktet Homo d.v.s. det vetenskapliga namnet på släktet äkta människor var H. Habilis eller den händiga människan som levde för c:a 2,3 - 1,7 miljoner år sedan. Flera fynd av denna människoart har gjorts i Östafrika och man anser att människosläktet har sitt ursprung där. Homo Habilis var liten till växten (c:a 130 cm) men hjärnvolymen var större än hos Australopithecus. De första enkla stenredskapen tillverkades. Från små stenar, endast upp mot fem centimeter stora, knackades flisor loss så att man fick en vass egg. Den vanligaste definitionen på vad som skiljer människorna från djuren är just detta att människan har redskap, verktyg som de tillverkar, använder och bär med sig.

Homo Erectus     
Homo erectus eller den "upprättgående" människan levde för c:a 1,7 - 0,3 miljoner år sedan och var betydligt längre till växten än sin föregångare. Hjärnvolymen ökade också i förhållande till H.habilis. Skelettet är mycket likt den nutida människans. Det var den första människoarten som vandrade ut ur Afrika till både Europa och Asien. De första tecknen på att människan använt sig av elden visar sig under denna tid i avlagringar som är c:a 500000 år gamla.
När Homo erectus dog ut för 300000 till 400000 år sedan uppstod nya, geografiskt skilda, övergångsformer mot en modernare människa hos befolkningarna i de olika världsdelarna.

Neandertalmänniskan     
I Europa och Västasien utvecklades som en sådan övergångsform Homo neanderthalensis.De mytomspunna neandertalarna dog ut för c:a 40000 år sedan och under några tusen år dessförinnan levde de i Europa parallellt med vår egen art, den nutida människan,Homosapiens, sapiens eller "den visa människan". Tidigare har man trott att de var nära släktingar, att de bildade två sidogrenar som båda härstammade från H.sapiens (H.sapiens, neanderthalensis respektive H.sapiens, sapiens) men nyare forskning visar att neandertalarna utvecklades redan för mer än 300000 år sedan ur H.erectus och därför står i ett mera avlägset släktskap till oss.

Homo sapiens     
I Afrika övergick H.erectus för c:a 200000 år sedan i Homo sapiens eller den "vetande människan". Det är den nutida människan och den art som alla nu levande människor tillhör. Hon, liksom föregångarna bland hominiderna har alla sitt ursprung i Afrika och vandrar därifrån ut över världen. Det är troligen först denna tidiga moderna människa som har utvecklat förmågan till språklig kommunikation. Någon gång för c:a 90000 år sedan nådde hon Mellanöstern och efter ytterligare c:a 50000 år gjorde hon sitt intrång i Europa. Här samexisterade hon med neandertalarna som dock av okända orsaker efter en tid dog ut. Den nu fullt utvecklade moderna människan kallas ofta Homo sapiens, sapiens d.v.s. människan som vet att hon vet. En annan benämning är Cro Magnon efter en fyndort i Frankrike.
Den tekniska utvecklingen tog nu fart. Redskap av sten, trä och ben som pilbågar, metkrokar och harpuner tillverkades. Konsten i form av grottmålningar, sniderier, ristningar och lerskulpturer dök upp och kan än idag beskådas på t.ex. grottväggar i Sydfrankrike. Motiven är företrädesvis djur. Djur som man nu sannolikt hade utvecklat allt mer effektiva sätt att jaga. Andra konstmotiv var fruktbarhetssymboler.




Kommentarer
- Kommentarer saknas

Mhedstrom(T29)

Information
Skapad:
2007-03-21 19:53
Besök:
5095
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
- Ingen än...

COPYRIGHT © Lyriksidan 2019 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare