Noveller / Science Fiction

Novell: Flickan som försvann från allt och alla

Den här berättelsen ska handla om en helt vanlig tjej med helt vanligt vardagsliv och kompisar. Men en dag tar allting bara slut och hon dör. Hur hennes liv är innan hon dör och vad som händer med alla människor som hon kände. Det händer varje dag nu ska jag berätta om när det händer just mig.

Jag var en helt vanlig tjej som gick i skolan, hade kompisar, pratade med folk och hade ganska många olika fritidsintressen, jag gick i tjejgruppen i kyrkan och var konfaledare i kyrkan. Jag var ganska nöjd med livet, Helgen innan olyckan.

Det var läger i kofmationen och jag var spänd och glad och hoppades att det skulle bli kul. Hela helgen var jättebra, jag snackade med ganska många olika konfirmander och det var väldigt kul. På söndagen när det var slut så såg jag fram imot onsdagen när vi skulle träffas alla ledare igen och ha ledarmöte och prata om nästa gång vi skulle ha konfirmation. Vi skulle planera vad vi skulle göra och vem som skulle göra vad och det såg jag verkligen fram imot.

Sen blev det måndag och skola och läxor och prov. Hela tisdagen var det lektioner och det var en helt vanlig tisdag, efter skolan så skulle jag vara med en kompis från tjejgruppen och vi brukade jämt sitta i centrum och prata och skratta och ha allmänt kul. Vi satt på bänken i centrum en stund men sen skulle jag upp till min favorit ledare och göra matte, vi gjorde matte i 2 timmar tillsammans, vi brukade göra det varje tisdag efter skolan. När jag skulle gå och när jag var på väg ut så gick jag tillbaka igen och sa att jag ville ha en kram och Petra tittade på mig och sa jaa, kunde du inte gå hem utan att få en kram, och jag bara nää, det klart jag inte kunde.

Jag gick ner och började cykla hem men Prices när jag ska köra över vägen så kör en bil rakt in i mig och jag flyger av min cykel och slår huvudet i marken men just då lever jag men killen som sitter i bilen är inte nykter så han backar och kör över mig så att jag dör, men Prices innan han gör det hinner jag skicka ett sms. Till Petra och skriva nu händer det. Petra svarar snabbt och skriver tillbaka vad händer? Men jag svarar självklart inte. En ambulans kommer till platsen men mitt liv går inte att rädda och killen som körde över mig, är redan borta.

Nästa dag i skolan så berättar alla lärare i varje klass samma sak. Alla sa jaa, vi har något väldigt tråkigt att berätta Julia i 9A här på munken, blev igår påkörd av en rattfull kille, hon skulle cykla över vägen och ser inte bilen och den kör rakt in i henne och hon flyger av cykeln och slår först huvudet i marken men just då lever hon men han som sitter i bilen kör bakåt och kör över Julia igen, så hennes liv gick inte att rädda så vi tänkte nu att vi skulle ha en tyst minut för henne. Det var många som grät under den här minuten.

Efter lektionen gick Jessica upp till Petra och Annika, Julias ledare i tjejgruppen och i konfirmationen, och berättade den tråkiga nyheten, det var som en sol hade släckt när Jessica berätta det. När Jessica hade gått så kopierade Petra kortet på Julia och henne och ställde det kortet på det lilla bordet i Petra Annikas rum och ställde några ljus runt omkring. Sen hängde hon Julias tröja om stolen som stod bredvid, den hade Julia glömt dagen innan. Sen la dom en ros på stolen som ingen hade suttit på efter Julia, och där skulle den ligga i alla fall, hela den dagen. Sen fixade dom också en ram med ett kort och ställde den nere på rastöppet och så ställde dom en massa ljus runt omkring, dit kunde man gå om man ville be för Julia, det var öppet dygnet runt. Det var hur många som helst som gick på munken som bad till Julia.

På kvällen den onsdagen hade Petra och Annika konfirmation. Alla killarna i den gruppen tände ljus innan dom började och fällde många tårar tillsammans. På gudstjänsten tände alla i den kyrkan ett ljus för Julia, Prästen sa – Jaa, igår så dog en av förra årets konfirmander och hon gick också i tjejgruppen här i kyrkan, sen var hon också konfirmand ledare, om man vill kan men tända ljus för henne här nere i rastöppet.

När gudstjänsten var slut så skulle det vara ledarmöte. – Annika började med att säga som ni vet säkert redan vet om att Julia är dö men ingen av er vet ju hur hon dog och det får ni läsa er fram på den här lappen för verken Petra eller jag klarar av att säga det. Dom satte igång Ledarmötet och berättade vad dom skulle göra hela söndagen och vem som ska ta hand om vad, vi ska försöka att skaffa ett dags schema och så får vi göra det bästa av det sa Annika och tittade på Petra, jaa, och på höstlovet så hade vi tänkt att vi skulle ha första ledarutbildningen, på torsdag till fredag. Jaa nu var det inte så mycket mer att säga, så om vill kan man följa med mig ner till rastöppet och be för Julia nu, jag tror inte vi är ensamma, sa Petra och dom flesta följde med.


Men där nere var det lugnt och tyst, det var ingen där mer än liten sjua, Petra visste vem det var. Petra gick fram och tog hans hand och dom gick och satte sig i soffan. Han grät och grät och Petra tittade på honom och sa, lilla gubben, vad du gråter! Hur länge har du suttit här? Jaa, sa pojken och tittade på Petra, sen halv sju kanske, Petra tittade på klockan och den var åtta. Jaha, men har det inte varit någon här sen dess, Pojken tittade på Petra och sa, jo, massor. Efter gudstjänsten så var det massor av folk här nere, då var också mina kompisar här men dom tyckte att det var så fajtigt att jag grät så mycket som dom gick, Men hur kände Julia då? Pojken tittade på Petra och sa jag var ihop med henne när jag var mindre och nu när jag har börjat sjuan och Julia nian så fick jag ju se Julia igen, och jag var kär på nytt och så går hon och dör, det får ju bara inte hända. Pojken som hette Daniel, tände ett ljus och Petra kramade om honom och så gick han. Vem var det? Sa Viktoria och tittade på Petra, Jag vet inte sa Petra, jag har sett honom på Rastöppet några gånger och han var ju så ledsen så jag kunde inte låta bli att trösta och krama honom, det känns bra att trösta någon som är så liten. Vid 21:00 så gick alla hem.

Nästa dag var det torsdag, då skulle det vara tjejgrupp, första tjejgruppen utan Julia. Hela den dagen satt bara Petra och Annika på var sin sida av Julias kort i deras rum och bara tittade på det. Vid 11:00, när dom skulle ha rastöppet, kom Hanna i rummet och sa, Ska vi gå?, Petra sa jaa och ställde sig upp och tog sina nycklar och tog Hannas hand men Annika sa, jaa, jag stannar här upp en stund till, kommer ner sen. Petra och Hanna gick ner och det första både Petra och Hanna gjorde var att tända var sitt ljus och fälla några tårar och be lite. Dom satte sig ner och Petra tittade på Hanna och sa jaha, vad saknar du mest med Julia då, sa Petra. Hanna tänkte en stund men sa sen, jaa, typ allt, Du då? Frågade Hanna och tittade på Petras röda ögon fyllda med tårar. Jag saknar mest Julias mysiga kramar. När hon gjorde matte med mig i tisdags så kom hon tillbaka och ville ha en kram och jag sa till henne, Kunde du inte gå hem utan att få en kram och Julia bara nää, det klart jag inte kunde och det är jag väldigt glad för att hon gjorde eftersom hon dog strax där efter. Några timmar senare var det Tjejgupp, Annika började med att säga, Jaa, tjejer, jag får väl börja med att berätta att Julia dog i tisdags när hon skulle cykla hem efter att ha gjort matte med Petra. En bil körde rakt in i henne och hon flög av cykeln, just då levde hon men den här killen som satt i bilen var inte nykter så han backade och körde över Julia igen, och eftersom Julia inte kunde resa sig så dog hon, och alla som vi har pratat med som såg när hon dog, sa att hennes skrik skärde genom bröstet. Men en sak förstår verken Petra eller jag att ingen försökte dra undan henne när hon låg där, det är verkligen oförlåtligt.

Så vi ska ha en liten tyst minut för henne nu och alla tog i varandras händer och lyssnade på låten och alla grät och grät. Efter minuten sa Hanna, så idag tänkte vi att vi ska göra en väldigt särskild sak i andagsrummet, så ni kan bara gå in där och sätta er runt omkring ljusen så ska jag berätta vad vi ska göra där inne. Alla gick in och satte sig, Hanna sa, jaa, vi hade tänkt att man går runt här och väljer ett kort som man tycker förklarade hur Julia var och vad som var det bästa med Julia och vad man kommer att sakna mest med henne. Sen kan man också tända ett av ljus och säga något högt som vill att alla ska höra. Så det är bara ställa sig upp och välja ett kort, och under tiden kommer vi att spela Darin – låtar, Sa Hanna och satte på Darin.

När alla hade valt ett kort så började Petra med att säga, jaa du kan väl börja Julia. Julia tittade på Petra och sa jaa, jag tog det här kortet och visade upp ett kort med ett gäng kompisar på och jag tänker att hon i mitten av alla är Julia, för att jag tyckte Julia var en så himla bra kompis, hon lyssnade alltid och man kunde prata med henne om allt, och man kunde krama henne när man ville och det var så mysigt att krama henne. Jag fick ingen kram av henne innan hon dog och det är lite störande. Men det jag tyckte var det bästa med Julia var att hon lyssnade alltid och det jag kommer sakna mest med henne är hennes kramar. Julia tände ett ljus och sa, vad som händer så kommer du alltid att finnas i mitt hjärta.

Jessica var nästa – Jaa, jag tog det här kortet och visade upp en tjej som satt vid en sjö och grät, fast man såg inte ansiktet på henne. Tjejen som sitter där är Julia, hon verkade väldigt ledsen och deprimerad nu på senare tid, man jag tyckte ändå att hon inte visade det så jättetydligt, hon verkade ändå kunna ta det ganska bra. Sjön får symbolisera att Julia var en lika bra kompis som sjön är vacker. Det bästa med Julia var hennes kramar, alltid när jag kom i korridoren så kramade hon alltid om mig hårt, så det är även det jag kommer sakna mest, nu finns det ju ingen som kramar mig längre när jag kommer i korridoren. Jessica tände ett ljus och sa tack Julia för att jag i alla fall fick en kram samma dag som du dog och hoppas att du har det bra i himlen och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Becca var nästa – Jaa, jag tog det här kortet, två tjejer som sitter på en bänk i centrum och pratar. Julia och jag satt ju ofta här i centrum och pratade och hade allmänt kul, det var mysigt. Jag tyckte Julia var cool för den hon var, hon sa alltid vad hon tyckte och stod för det och jag tyckte hon var så cool för att hon vågade stå för den hon var, hon var ju alltid sig själv. Jag tyckte det bästa med Julia, var hennes kramar, det var det mysigaste jag visste att krama Jullan, och det är även det jag kommer att sakna mest med henne. Becca tände ett Ljus och sa jag minns när vi delade ut reklam i söndags hur roligt vi hade och hur länge vi kramades efter, jag saknar dig Jullan och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Hanna var nästa, Jag tog inget kort, för jag han ju knappt lära känna Julia. Men jag kan i alla fall säga att jag tyckte Julia var väldigt rolig, der var så kul när jag träffade henne första gången på rastöppet och sen lärde jag känna henne mer och mer för varje dag som gick. Jag tyckte det bästa med Julia var att hon var så kramgo, hon ville alltid kramas. Jag kommer att sakna mest med henne är allt, jag kan inte säga någon särskild sak. Hanna tände ett ljus och sa du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Annika var nästa – Jaa, jag tog det koret och visade upp en liten kille som satt i skolbänken och funderade, Julia var otroligt Klock och kom alltid med klocka svar och hon funderade väldigt mycket och ibland lite för mycket. Julia var också en supermysig tjej, hon var alltid så sprallig och glad men nu på senare tid så är hon ju inte glad längre, hon var väldigt nedstämd och ledsen. Men jag tyckte ändå det bästa med Julia, var att hon alltid var den hon var och stod för det, det tycket jag var modigt, vilka människa hon än snackade med så var hon alltid sig själv. Sen det jag kommer sakna mest det är liksom bara Julia närvaro. Att hon alltid var där och nu finns hon inte där längre. Annika tände ett ljus och sa du kommer alltid att finnas i mitt hjärta#61514.

Petra var sist – Jaa, jag tog det här kortet och visade upp en ganska stor vuxen som kramar ett litet barn, Julia var ju inget litet barn så men i alla fall så var hon mycket mindre än mig så, jag älskade verkligen att krama Julia och det visade jag väldigt mycket förra veckan och det är jag väldigt glad att jag gjorde eftersom hon dog, veckan efter. Jag minns så väl i tisdags när vi hade gjort matte ihop i typ 2 timmar och så kom hon tillbaka och ville ha en kram och det är jag så himla glad för att annars hade jag ju inte fått någon kram innan hon dog och det hade ju inte kändes bra. Så tycker Prices som Annika att Julia var en väldigt mysig tjej, hon var så mjuk och glad och sprallig men nu Prices innan hon dog så va hon så ledsen och deppig och det tyckte jag var väldigt synd för hon är ju så mysig när hon är så där glad och sprallig. Men jag saknar i alla fall Julia skit mycket, hon var ju som en kompis. Det bästa med Julia, var allt, hon behövde bara vara där för att jag skulle vara nöjd men det bästa var ju ändå hennes kramar, dom kommer jag verkligen att sakna mest. Petra tände ett ljus och sa, jaa, tack Julia för att jag i alla fall fick en kram av dig samma dag som du dog och du kommer alltid att finnas i mitt hjärta #61514.

Jaa, nu har ju alla fått säga sitt, Sa Annika, Vi tänkte att vi skulle ha en kramring och nästa gång så ska vi göra, det vi hade tänkt göra idag. Alla ställde sig i en ring och så började alla gå runt och krama varandra. Efter det sa Petra, och dom som vill kan nu hänga med mig till rastöppet och be för Julia. Alla följde med utom Annika och Hanna. Alla tände ljus och grät och grät, men ändå så tyckte i alla fall Petra att det kändes som att Julia var där, eftersom hon såg kortet på Julia och hade på sig Julias tröja. Hon satt också på den platsen i soffan som Julia var den senaste personen som hade suttit där.

När Petra satt på den platsen så satt Becca bredvid och dom pratade och pratade om Julia. Petra tittade på Becca och sa, Vad saknar du mest Julia då? Jag saknar att vara med någon på kvällarna ibland och sitta på bänken och snacka och skrattade och hon berättade en massa olika saker och sen hon var charmig. Du då? Att hon inte är här, hon kom ju ner till Rastöppet varje dag och satt och pratade med oss och nu finns det ingen som gör det längre. Det känns ganska tomt och sen säger jag som dig man saknar verkligen hennes kramar. Petra och Becca satt en stund till och pratade om olika saker, men sen gick alla hem. Livet rullade på för alla som kände Julia på olika sätt, det var ju så att alla saknade henne men ändå så kunde alla fortsätta men det kunde inte Petra. Petra satt nästan hela dagarna på rastöppet och tittade på koret och ångrade saker som hon inte hade hunnit säga. Petra hade det värst på fredagsmorgnarna och på eftermiddagarna på fredagar, men allra värst var det på tisdagarna.

På söndagen var det konfirmation, På gudstjänsten sa prästen jaa, vi är många som sörjer Lilla Julia som dog i tisdags. Predikan ska inte jag ha idag den ska Petra Johansson ha, som kände Julia väldigt väl. När det var dags för predikan kom Petra upp och började läsa, Julia: En liten tjej cyklar över vägen och är glad och ser fram imot morgondagen men en bil kör över vägen Prices när tjejen gör det så kör en bil in i henne och hon flyger över sin cykel och slår huvudet i marken, man hoppas att killen som sitter i bilen ska hjälpa henne men istället så bakar han och kör över henne igen, ingen som står bredvid hjälper henne, det är en sån sak som man inte förstår. Skulle en människa bli överkörd i närheten av mig skulle jag hjälpa den, så jag har det här talet är till dom som kanske skulle stå bredvid och titta på, den dagen ni förlorar någon som står er nära på det här sättet så kommer ni att tänka som jag gör men det ska inte behöva gå så långt för att man ska förstå det, i stället kan man kanske tänka efter och sätta in sig i den situationen som jag och alla andra som kände den tjejen som körde över vägen den dagen. Jag hoppas att du är en ängel, Julia, vi som blev kvar på jorden vi saknar dig massor men jag kommer i alla fall att alltid ha kvar våra minnen. Vad som än händer i mitt liv och hur många människor som dör så kommer du alltid ha en viktig plats i mitt hjärta. Jag hoppas att det här talet har gett er något, Tack för mig, Petra tände ett Ljus och ner och satte sig igen.

Prästen fortsatte gudstjänsten, Efter gudstjänsten var det konfirmation. En liten kille räckte upp handen och frågade, Var det verkligen sant det du hade tal om på gudstjänsten, Petra? Jaa, det klart att det var sant svarade Petra och tittade på honom.
Vi tänkte att vi skulle ha en tyst minut för Julia nu och sen Prices innan vi slutar så ska vi ha 5 tysta minuter för henne. Alla var knäpptysta under den här minuten, ingen sa något. Dagen flöt på och när dom fem minuterna väl kom så satt sig Petra i mitten av dom två killarna som grät mest, hon tog deras händer och när det bara var 3 min kvar så vågade en av killarna ta chansen och lägga sig på Petras axel och Petra la sitt huvud på hans huvud. När konfirmation var slut så kom den killen fram och frågade Petra om han kunde få en kram och Petra kramade om honom länge och sa det klart att du kan få en kram.


Sen var det ledarmöte, jaa, Hur tyckte ni att det gick idag då med allt? Det funkade sa alla. Jaha, jaa, jag har sett många av er på rastöppet dom senaste dagarna. Oskar du har ju varit där nästan lika mycket som jag har varit, vad är det som gör att du saknade henne så mycket? Oskar tittade på Petra och sa jag vet att Julia var kär i mig och det känns fel att Julia aldrig fick chansen ens en gång så jag brukar gå ner och bara tänka lite fort på henne, för jag är ju inte där så länge även om jag är där ganska ofta. Matilda tittade på Petra och frågade när är begravningen? Petra svarade den är på fredag om två veckor. Ni är välkomna hälsar Julias pappa men Annika och jag och Hanna ska gå med tjejgruppen på begravningen.

Begravningen kom och Petra skulle båda sjunga solo och hålla tal. I mitten av allt sjön Petra solo, det var du är det vackraste för mig. Direkt efter hade ett tal som lydde så här
Julia: En liten tjej cyklar över vägen och är glad och ser fram imot morgondagen men en bil kör över vägen Prices när tjejen gör det så kör en bil in i henne och hon flyger över sin cykel och slår huvudet i marken, man hoppas att killen som sitter i bilen ska hjälpa henne men istället så bakar han och kör över henne igen, ingen som står bredvid hjälper henne, det är en sån sak som man inte förstår. Skulle en människa bli överkörd i närheten av mig skulle jag hjälpa den, så jag har det här talet är till dom som kanske skulle stå bredvid och titta på, den dagen ni förlorar någon som står er nära på det här sättet så kommer ni att tänka som jag gör men det ska inte behöva gå så långt för att man ska förstå det, i stället kan man kanske tänka efter och sätta in sig i den situationen som jag och alla andra som kände den tjejen som körde över vägen den dagen. Jag hoppas att du är en ängel, Julia, vi som blev kvar på jorden vi saknar dig massor men jag kommer i alla fall att alltid ha kvar våra minnen. Vad som än händer i mitt liv och hur många människor som dör så kommer du alltid ha en viktig plats i mitt hjärta. Sen kom dikten. Du var ju den som alltid fanns där, du kom ner till oss och du pratade och du skrattade med oss, nu är du bara borta så fort försvann du från våran jord, dina kramar och dina ord saknar vi, men vad som än händer i våra liv så kommer alltid du finnas i våra hjärtan, du kommer alltid att vara som en ande som fortfarande går runt på Mariagården. Du är våran lilla ängel.


SLUT!!!!!

Kommentarer
- Kommentarer saknas

COPYRIGHT © Lyriksidan 2019 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare