Övrigt / Annat

Text: random dikter osv

och lät vi vårat
hat svalna när vi
gav upp och sa
att vi kanske inte
alls orkade kämpa längre ?

-

det var en tisdag i maj när jag frågade dig varför du inte älskade mig längre.
håller andan.
ställer frågan.
låter din blick tala för sig själv.
Dina ögonlock som långsamt sluts och öppnas igen. Du ser inte förvånad ut men kanske lite ledsen.
Vi sitter ute i vasaparken och ser på alla barn som springer runt i bävernylon fast det måste vara minst femton grader. Och vasastansmammorna som solade, vi brukade alltid skratta åt dem.
Vi skrattar inte längre tillsammans.
Du säger att du visst älskar mig och jag säger att du ljuger för det gör du inte alls det och du säger att jag börjar bli så jävla bitter och jag säger att du är en jävla idiot och att dia nya skor är skitfula och att din mamma är jättegammal och att dina skämt är tråkiga och sen säger jag massor saker jag faktiskt inte vill minnas.


paus (barnen leker och hundarna springer och mammorna solar och papporna dricker kaffe och tjejerna dricker latte och allt är ju så jävla tråkigt så man blir ju galen)


du ser på mig och jag förstår att jag har gjort något väldigt väldigt dumt. Du säger att nej, jag älskar väl inte dig längre och sen går du.
jag sitter kvar i tjugo sekunder exakt och sen kastar jag en sten på en solande mamma. Väntar på hennes sura blick, rycker på axlarna och går.

-

hon försöker alltid
såra mig
och hon lyckas alltid.
hon försöker alltid
ljuga för mig
oftast utan resultat
jag ser igenom hennes
döda ögon
och grå fasad
men hennes hårda ord
gör alltid lika ont
hon slutar aldrig
jag kan inte komma undan
hon säger att jag är
så fel. så tjock, så ful
så värdelös.
hon säger till mig att jag är dålig
och jag kan inget annat göra än att
tro henne.
hon är jag.

EUFORI

Jag är stark nu.
kanske
är det bara nu
men bara nu räcker
försöker jag intala mig

ändå är jag
så jävla rädd.
låt det inte ta slut

ta inte ifrån mig
men eufori

-

INSIKT

jag skulle kunna
älska dig
kanske

synkronisera våra hjärtslag
låta våra leenden
färgas i sammma nyans
smälta ihop

jag kanske kan vara den
som hjälper dig att andas
när det är sådär
jävla svårt

fläta ihop mitt blonda hår
med ditt mörka
låta våra ögonfransar
röra vid varandra

tillåt mig

-

STYRKA

skriver vi
historia nu?
du och jag?

är varje andetag vi drar
långsamt
blir de till legender?

kommer vi bli berättelser
myter?
kommer de lära ut historian om oss i skolan?

finns våra tankar dokumenterade
någonstans
så de kan läsa böcker om oss?

är vi inte alldeles underbart
spektakulära?

-

SVAGHET

under huden
långt inne
bakom alla kläder
smink och barriärer
där inne
där man är som svagast

där klampade du in
utan en tanke
på konsekvenserna
och jag släppte in dig
utan en tanke
på konsekvenserna

djupast därinne
där man är mjuk
mjuk och faktiskt snäll nånstans
där innerst inne

där gör det så himla ont
och du rev sönder hela mig
inifrån och ut så klöste du upp mig
och jag såg dina smilgropar veckas

-

var det du
som tog min hand
fast jag inte märkte det?

var det alltid du?

var det du
när vi var elva år
och dina känslor var obesvarade?

var det du då?

var det du
första fyllan
och jag hade pojkvän men tänkte du på mig med?

var det dina blickor som brände i min nacke?

är det du nu också?
är det dina ögon och dina känslor?
är det min insikt och
var det alltid du?

-

I min passivitet
vill jag berätta något för dig
ärren på min kropp skriver sagor
inte vackra sagor om riddare
och evig kärlek och sånt
utan sagor om ångesten
destruktiviteten
ensamheten
snälla lyssna efter ord jag aldrig får modet att uttala.
se mig, min apati och mina brister
och förstå
det är allt jag ber dig om

-

jag ska samla alla våra tankar
spara dom
och göra något spektakulärt
dom vackraste orden vi kan komma på
ska regna ner över stockholm ikväll
jag tänker kasta dom i ansiktet på alla andra
jag vill att ni förstår
hur storslagna vi är

-

kanske det var medvetet
som jag lät dig komma lite för nära
kastade bort dig igen
lät mina ögon tala om
hur obetydlig du faktiskt är
jag är för bra för någon som du och ditt skratt irriterar mig.
jättemycket faktiskt.
och du är jättedålig på att stava
usel verkligen
och du har lite för mycket finnar
dina kläder är fula, din musiksmak får mig att vilja spy och
du är så jävla jävla snäll mot mig
och jag förstår inte varför

-

kommer fler..

Kommentarer
Du skriver väldigt berörande dikter, väldigt personligt. bra!
Skrivet av: sara_carita(T32) 2008-04-05 17:17
mmm första dikten får mej att tänka på dej och mej alla fina ored du låtit regna ner över mej. puss hjärtat
Skrivet av: barbieslut(T27)Har foto 2008-04-03 22:17

Information
Skapad:
2008-04-03 22:14
Besök:
2251
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
barbieslut(T27)Har foto
sara_carita(T32)
arne(K)Har foto
HubbaBubba(T25)Har foto
jamila00(K33)
Cogitoergosum(T29)Har foto

COPYRIGHT © Lyriksidan 2019 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare