Dikter / Glada

Dikt: Vem fan kan det va'

Det ringde en dag,
klockan 1 på natten,

Vem faan kan det va, tänkte jag,
det vete katten..

Han sa Hej, är det Maria..
Visst sa jag, detta är Mia..

Han var snäll och lät så fin,
när han prata och berätta kom jag på mig själv
sitta med ett fastklistrat flin..

Han var rolig och sa tokiga saker,
jag undrade om det faktiskt finns mirakel..
Han ställde frågor, och jag kände mig okej,
tryggt kände jag, och berätta om mig.

Vi skämtade mycket och skrattade,
han sa jag var en tjej som fattade.
Jag tyckte han var härlig,
och fast han ringde sent
var han inte ett dugg
besvärlig.

Klockan var nu sent, den hade slagit fem,
han frågade om jag till honom ville hem..
synd att vi bor så långt bort ifrån varann,
annars hade jag sprungit direkt och tagit din hand..
Vi båda höll med,
och hade nog ätit upp varandra
om det funnits en sked.

Kommentarer
Suveränt!
Skrivet av: Mona(T60)Donerande medlemHar foto 2008-08-10 18:16

Maria(T38)Har foto

Information
Skapad:
2008-08-10 17:34
Besök:
2910
Poäng:
6 (1 röst)
Besökare:
Mona(T60)Donerande medlemHar foto
HubbaBubba(T26)Har foto
migplusdig(T)Har foto
HonVill(T28)Har foto
arne(K)Har foto
dk70(T49)

COPYRIGHT © Lyriksidan 2020 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare