Dikter / Kärleksdikter

Dikt: Isabell

.


ISABELL.

Ibland när jag sitter och grubblaroch tankarna far som de vill
då kommer du ständigt tillbaka min älskade Isabell

du var mtt liv och min lycka du var mitt allt Isabell
sen ödet skilt våra vägar jag levde men dog Isabell

hur hårt kan ett öde hamra mot hjärtat förstå Isabell
men du kan ej längre höra ej veta nånting Isabell

men stjärnorna tindra på himlen och forsen brusar som förr
och livet rusar därute men mitt det är slut Isabell

jag skriver de sista orden av kärlek till dig Isabell
för en underbar tid på jorden farväl kära Isabell…

AAD

Kommentarer
Jag hoppas innerligt att det där är en fiktiv text! Om inte så ska du veta att dina ord berör människor som aldrig ens mött dig
Skrivet av: Eretadox(K)Har foto 2010-09-21 21:12

arne(K)Har foto

Information
Skapad:
2010-09-20 12:01
Besök:
2224
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
Eretadox(K)Har foto
sara_carita(T33)
Vidrio-Roto(T)Har foto
HubbaBubba(T26)Har foto
Maria(T39)Har foto
Mona(T60)Donerande medlemHar foto

COPYRIGHT © Lyriksidan 2021 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare