Dikter / Sorgliga

Dikt: Välkommen till Borås

Jag är på väg till Affären. Så kallas stadsdelens enda närbutik i folkmun. Jag ska köpa frimärken och lägga mammas julkort på brevlådan. Brevlådorna har försvunnit lika snabbt som affärerna. Jag funderar på om brevlådan utanför stadsdelens enda närbutik också är stadsdelens enda brevlåda.


Oj då, den tidigare så populära pizzerian har visst bytt ägare. Igen. Namnet är nytt. De ständiga namnbytena har blivit synonymt med ständiga ägarbyten. Ständiga ägarbyten är i sin tur synonymt med sämre pizzor. Pizzorna har börjat smaka gummi och gästerna blir allt färre.


Jag kommer fram till Affären, butiken där allt ser ut exakt som det gjorde förra gången jag var här, i somras. I kassan får jag förklara att jag ska ha åtta frimärken och inte åttio. Jag ler och tänker att jag nog fortfarande är känd för att köpa många frimärken. När jag var i tonåren var ett av mina största intressen att skriva brev. Jag hade brevvänner över nästan hela världen och köpte frimärken nästan varje dag.


Jag tycker fortfarande om att skriva brev men nuförtiden har jag bara en brevvän, i Småland. Vi skriver långa brev, runt trettio sidor kan det bli. Vi har ännu inte träffats i verkligheten men vi ska. Vi skriver jämt att vi snart måste träffas men det blir liksom aldrig av. Snart måste det bli av.


När jag går från Affären möter jag några enstaka människor. De ser uttråkade ut, deras ansikten präglas av missnöje. De flesta människor i den här staden ser ut sådär, missnöjda. Jag såg också ut sådär, innan jag flyttade härifrån.


Jag närmar mig uppfarten till mammas hus och känner hur det blir svårt att andas. Det känns som om det sitter något i mina lungor. Jag blir orolig och tänker att nu har jag fått den där sjukdomen som gör att alla körtlar i lungorna svullnar. Sedan tänker jag att det jag känner såklart bara är ett symtom på ångest, samma ångest som jag brukar få när jag går här. Jag har trampat den här marken så otroligt många gånger. Här är livets möjligheter begränsade, här förblir alltför många drömmar just drömmar.

Vid centralstationen har mitt gamla dagis rivits för att ge plats åt ett glaskomplex som ska bli huvudkontor åt Gina Tricot. Den evigt röda före detta vävskolan har målats gul och ICA Kvantum har blivit ICA Supermarket. Det är vad som hänt sedan jag senast var här.
Snart slår City Gross upp portarna. Halva staden har sökt jobb där.

Välkommen till Borås.
Tro inte att du är något.

Kommentarer
Kul skrivet, bra vardagsbetraktare e impressive jag brukade oxå pissa på mina uppväxtsorter men faktum e att d e ju dom som gjort oss till dem vi e så om man inte e helt missnöjd med den man blivit så kanske man ska se ljuset i de grå hålor som fostrat de få tänkande som fortfarande finns idag (?)
Skrivet av: Eretadox(K)Har foto 2010-12-31 00:22

Information
Skapad:
2010-12-29 17:35
Besök:
1621
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
arne(K)Har foto
Vidrio-Roto(T)Har foto
Eretadox(K)Har foto
baby0020(T)
duärenavdebästa(T)

COPYRIGHT © Lyriksidan 2018 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare