Dikter / Sorgliga

Dikt: Blind

Med nära och kära som älskar och kan förstå,
Valde han ändå att mot ensamheten gå.
Han vänder aldrig kappan efter vinden mer, han vandrar stolt och på oss alla han ser ner.
Med ena ögat alltid vaket han misstror och missförstår,
Med andra ögat blint av ilska han minns alltid bakåt vart steg han går.
Han vandrar utan mål utan tröst, han försöker minnas tryggheten när han la sitt huvud på sin mammas bröst. Men blind av mörkret han ser inget alls, blind av förtvivlan han gråter sig mätt,
Om han bara kunde minnas sin mammas armar runt hans hals, om han bara kunde se det han aldrig sett.
Men med ögon förblindat av hårda domar och skuld har han svårt att se det som är värt mer än guld,
Att hans familj alltid fanns där, att vi alla höll han kär.
Men där han går ensam på vägens kant, har han väldigt svårt att se det som är sant.

Kommentarer
Jag gråter !
Skrivet av: Stinta(T59) 2011-01-24 12:39

Maria(T37)Har foto

Information
Skapad:
2011-01-24 00:23
Besök:
2224
Poäng:
6 (2 röster)
Besökare:
Stinta(T59)
Eretadox(K)Har foto
arne(K)Har foto
HubbaBubba(T24)Har foto

COPYRIGHT © Lyriksidan 2018 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare