Dikter / Övriga

Dikt: Morfar

Jag sitter hos min morfar och jag är fjorton år
jag tittar på hans händer där höga ådror går
tänk vad morfar jobbat med dessa händer två
i skogen och med jorden för att sin bärgning få

Nu har han slitit färdigt sitt otium han nått
nu sitter han och tänker på tider som har gått
och han ser tusen bilder från sommarn för sin blick
och från den långa vintern när han i skogen gick

Han gick i arla stunden i grynings gråa ljus
när många ännu sovo i Smålands röda hus
då lönerna var låga och tiden var så kärv
och arbetet i skogen gav blott en ringa skärv

Så ser han genom fönstret mot åkerns vida land
som han så länge brukat med häst och plog för hand
av hästarna på gården finns ej ett enda spår
ja mycket har förändrats sen hans ungdomsår

Så följer släkt på släkten så växlar livets gång
så kommer ljus och skuggor och glädje gråt och sång
men jorden är densamma och landet likaså
det land som såg oss födas-som våra barn skall få.

Kommentarer
- Kommentarer saknas

arne(K)Har foto

Information
Skapad:
2002-05-25
Besök:
1922
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
Cogito(T)
Leniz(T)Har foto
sara_carita(T32)
linnea(T)Har foto
Tintin(T)Har foto
trannel(K)

COPYRIGHT © Lyriksidan 2019 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare