Dikter / Övriga

Dikt: Mobbing

Det kommer bilder fram ibland jag vill ej se dem mer
ett ansikte som slagits rött men modigt genom tårar ler

En liten pojke slog vi jämt hans kinder glödde utav slag
han var ensam vi var fler vi slog honom varenda dag

På rosig kind rann tåren jämt på nästan varje rast
ibland vi tog det som ett skämt när vi höll honom fast

Det känns liksom ett livstidsstraff jag aldrig kan bli fri
vi handlade i oförstånd och ingen sa- låt bli!

och om jag åter kunde vara tillbaka till den tiden då
jag skulle stå invid hans sida och ej bland dom som slå

Förlåt mig tappre lille man du kom väl över plågan, säj
jag önskar jag fick bli din vän och betala av till dej.

Arne Axel Dahlgren
www.lyriksidan.se

Kommentarer
Vilken gåshud du gav mig där! Du är som sagt detta forums konung!
Skrivet av: Eretadox(K)Har foto 2011-10-18 18:46
Fin dikt.Bra skriven också.
Skrivet av: ElinE(T34)Har foto 2002-06-19 19:11

arne(K)Har foto

Information
Skapad:
2002-05-25
Besök:
3426
Poäng:
6 (4 röster)
Besökare:
arne(K)Har foto
Cicero
Cogito(T)
Friiida_(T26)
Värmaren(K)
linnea(T)Har foto
Iloveyoumattias(T)Har foto
bewiie(T28)Har foto
trasigg(T23)
Eretadox(K)Har foto
nico(K43)Har foto

COPYRIGHT © Lyriksidan 2019 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare