Övrigt / Annat

Text: Den gamla byrån

Jag ligger i min säng och tittar på min gamla byrå, en byrå jag köpte för dess antika ålder och för sitt säregna utseende, en byrå i den Empiriska stilen.
Den är sliten och har tappat sin forna glans. Tänk om den här unika möbeln kunde berätta för mig om sin resa i tiden. Jag ville då ha känt till hela dess historia. Vad hade jag då fått vetat? Kanske den tillhörde en stor familj, ja kanske rent av en stor herrgård eller ett slott? Kanske var den placerad i husets finaste rum, varför inte i biblioteket? En ståtlig pjäs med skiva av emaljerad vit italiensk marmor, bronsförgyllda beslag, det finaste av almrotens fanér med en yta av tjockt lager med shellack. Med sina fina intarsior av den Egyptiska lotusblomman och med fötter som liknar lejontassar, var den kanske husets finaste möbel. Jag tänker tillbaka i tiden och försöker föreställa mig hur det var.
På marmor skivans släta yta, står två förgyllda ljusstakar, ett skrin och en gammal Ming vas.
Om jag nu i min tanke försöker föreställa mig dess lådors innehåll, vad vill jag då hitta?
Jag öppna i mitt sinne försiktigt den översta lådan. Den är fylld med minnen, med minnen från resor till fjärran länder. Där är ett litet skrin i silver, med gravyr i fina ordnade slingor, ellips formad med fint sammets tyg inuti. I skrinet finns pärlor från Asien, små snäckor från Greklands många öar och några små vackra stenar från någon avlägsen plats i Arabien. Där finns gamla tågbiljetter, biljetter från svunna tiders ångbåtar och en liten bunt med servetter från besökta hotell och härbergen. Där ligger också kartor, ja alla världens olika kartor. Där finns även färgade glasskärvor, kanske ett minne?
Jag stänger den första lådan och öppnar försiktigt den andra lådan. Den tillhör en man, kanske husets far, eller kanske hans far. Där finns allehanda små prylar som kan intressera en gentleman av sin tid. Där finns tobaks skrin, några väl använda pipor, inte dem raka något tråkiga. Nej, här finns de fina krökta snuggorna. Med elfenbens infattningar och med mönster med inslag av olika djur och växter. Där finns ett Indonesiskt skrivarställ, prydligt men väl använt. Manschettknappar så fina som smycken. Där finns också små troféer i form av lejontänder och delar från betar från kanske ett vårtsvin. Där finns små verktyg och en rengörings trasa. Små koppar med tjära och olja.
Jag stänger den andra lådan och öppnar den tredje i raden av lådor. Oh, den tillhör en kvinna, säkert en maka till någon av de nämnda herrarna. Här finns alla små vackra saker en kvinna från denna tidsepok kan tänkas äga och hålla kärt. Det finns några riktigt vackra broscher, noga fastspända på ett styvt tygstycke. Det finns ett litet hjärtformat smyckes skrin i silverplatina. Där finns några broderier, inte helt färdiga, men mycket välgjorda. Det finns nål och tråd, en liten nätt fingerborg. Några mönster fint anordnat på ett silkespapper, säkert till en virkning eller stickning. Det finns några strumpeband, där finns även silkesband och bomullsband. En liten bunt med brev, kanske är det kvinnans kärleks brev? Det finns en liten bäckflaska och två fjäderpennor. Ett sigillstift och några stearinljus.
Min nyfikenhet till den fjärde lådan tvingar mig att stänga den tredje lådan, med vördnad för kvinnan som äger dess innehåll.
Jag öppnar nu den fjärde och sista lådan, en låda som lätt glider ut. Alltså en väl använd låda, med sliten överkant på lådans front. Oj då! här är en låda fylld med ungt liv och sprudlande nyfikenhet. Den tillhör ett, nej, flera barn. För här finns leksaker för både pojkar och flickor. Det ligger lite huller om buller. Det finns en fin tysk porslinsdocka, en liten fint snidad trähäst, ett häst ekipage. Där finns färgade kolkritor och papper. Fina små teckningar som ritats av små barnhänder, färgglada föreställande pappa och mamma, små barn och djur. Där finns små trasor, en något för stor trubbig nål. En ask med knappar och en ask med glas kulor.
Med värme i min själ stänger jag den sista lådan och min lilla historiska resa är över, lika fort som den började.
Jag tittar igen på byrån, sliten och nött. Den är gammal, men den är vacker på sitt sätt, och den är allt annat, än en hög med ved.

Kommentarer
- Kommentarer saknas

Nergaard(K52)

Information
Skapad:
2012-07-16 11:49
Besök:
1401
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
melankolisk(T)Har foto

COPYRIGHT © Lyriksidan 2019 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare