Övrigt / Artiklar

Text: Poänglöst att riskera livet före ett fallskärmshopp



Man utsätter sig själv för sådana risker och blir sedan behandlad som en hjälte när man kommer ner till jorden. Det är ju så idiotiskt dumt att man kan inte hitta några ord.
Medan många kämpar för sitt liv med sjukdomar och alt elände, så tar man inte notis av att livet är skört. Han sa: Jag vill ju inte dö inför min flickvän! Detta är så horribelt som det kan vara. Livet är ju faktiskt till för att man ska vårda det för det kommer inte i repris. Livet är ju faktiskt en gåva och hur man än ser det är livet självt det största äventyret. Men tyvärr ser man tendenser i dag hur människan missköter sitt liv.
Med allahanda droger. Man undrar varför man tycker att livet är så tråkigt så man måste ta till andra artificiella saker för att må bättre. Den glädjen du får där den är ju helt konstgjord.

Man borde vara glad för att man fick chansen att leva och få uppleva kärleken.
Att kunna känna och se och höra allt vad som händer.
Man tänker sig inte för utan jag måste göra något som är spektakulärt. Varför då undrar man? Är detta en slags besatthet att visa att man är bättre än andra?
Man är inte alls på den sidan att jag tycker att detta är enastående att hoppa från en sådan hög höjd och inte veta om man överlever.
Människor som har tumörer, de vet inte om de överlever, men de kämpar var dag för att överleva. Detta är något helt häpnadsväckande inte att hoppa fallskärm från hög höjd.

Så tag vara på livet för det är det bästa du har fått. För vem vet om i morgon? Ingen kan säga att i morgon lever jag. Men då har man i alla fall gjort sitt bästa.
För detta borde man beakta oh vårda sitt liv, för det finns inga repriser på det.

Kommentarer
- Kommentarer saknas

BoGrapen(K73)Har foto

Information
Skapad:
2012-10-17 08:37
Besök:
1395
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
- Ingen än...

COPYRIGHT © Lyriksidan 2020 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare