Övrigt / Annat

Text: Del 3 - Hippien, Rånaren och Tjackpundaren

Del 3
Kvällen var omgiven av goda skratt, kärlek, varm själsfrändeskap, mängder av groggar och sinnesfrid. Rökmolnen tycktes ta formen av små, svävande spiraler innan de löstes upp och fyllde vardagsrummet med en tunn och väldoftande dimma. Tiden verkade stå still för ett ögonblick när vi satt där i soffan – avslappnade, med varsin iskall öl i handen. Vi startade långa och intensiva diskussioner. Vi reflekterade kring livets oförklarliga fenomen och delade med oss av våra framtidsdrömmar.
Tobbe ville lära sig handskas med droger under mer kontrollerade former. Han ville skaffa körkort och hitta en fin brud. Detsamma ville Jonathan. Och till viss del jag också. Men min allra största dröm var att uppnå en framgångsrik karriär som musiker. Det var den passion som jag anpassade hela mitt liv efter. Det var min enda framtidstro och något jag verkligen brann för. Det var anledningen till att jag alls steg upp på morgonen. Det var anledningen till att jag andades och att jag lät mitt hjärta fortsätta slå. Det var något jag kunde. Kanske det enda som jag var bra på. Förutom att knarka.
Vi var exalterade, äventyrslystna och rastlösa. Uppfatta mig inte fel, vi var inte ängsliga eller oroliga, snarare tvärtom. Vi sökte med stort hopp efter de äventyrliga och sagolika upplevelser som sommarnatten hade att erbjuda.
Med väskor fyllda av stålar, ett strålande humör och ett enormt förråd med allt från sprit och röka till LSD och morfin, hade vi ju trots allt inget att förlora. Eller hade vi kanske det?
-     Vi rånar ett apotek och drar till Amsterdam, utbrast Jonathan i tydlig brist på verklighetskontakt.
Han var en sådan kille som helhjärtat njöt av att utföra sina rån och att uppleva den härliga adrenalinskjutsen och spänningen det gav. Pengarna eller varorna var bara ett plus i kanten, trots att de i grunden, var drivkraften i hela hans kriminella verksamhet.
-     Är du dum i huvet, din skeva jävel, undrade Tobbe med förbryllad min.
Han rynkade pannan och såg ut som ett stort frågetecken. Medan jag bara satt och garvaade åt komiken över situationen.
-     Vi har sjukt mycket hasch, tjack, piller, syra, E och hela paketet och vad fan ska vi göra i Amsterdam, när vi redan är utrustade med ett hegge, tillade jag. Bara för att några sekunder senare upptäcka att stolpskottet redan hade däckat.
Efter sisådär en kvarts överläggande mellan mig och Tobbe lyckades vi lägga beslutsångesten åt sidan. Vi enades om hur vi skulle gå tillväga för att dämpa vår intensiva längtan efter äventyr. Jag gick fram till Jonathan för att ge honom en lavett och ruska liv i den nerrökta lilla odågan.
-     Öh, Jonte, vakna! Vi ska tagga till Stockholm, sa jag uppspelt och förväntansfullt.
-     Driveru..., sluddrade han tillbaka med en mörk stämma i total förvirring.
-     Nej, tåget går om en och en halv timma. Vi köper biljetter direkt ombord.
Jonathan stirrade på oss som om han hade sett ett spöke.
-     Du är helt väck, Jonte! –Släng i dig lite Ecstasy. Fräscha upp dig och packa din väska så kommer du att kvickna till så småningom, sa jag uppmuntrande och lämnade två ljusblå tabletter på glasbordet bredvid honom.
Jag packade ner Tobbes stålsträngade, akustiska Epiphone-gitarr, i en svart gigbag, tillsammans med Redlight, min halvt fungerande ipod, några paket cigarretter. Och en bunt blanka A4-papper, i den händelse att jag skulle lida av alltför mycket tristess på tåget. Men den risken var nog inte så stor så taggade som vi var.
-     Okej, är ni redo? Tabletterna på tngan – ett, två, tre, SVÄLJ!
Sedan dränkte vi våra meningslösa och miserabla liv i ett moln av fasader och traskade ut i sommarkvällen.


To be continued,,,,

Kommentarer
- Kommentarer saknas

Information
Skapad:
2013-01-26 14:39
Besök:
1363
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
Mona(T58)Donerande medlemHar foto

COPYRIGHT © Lyriksidan 2018 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare