Noveller / Övriga

Novell: Mellan nattens kyla och skogens frost

Vid mytlek träffas vi skogstroll med verkligheten som värd alltid mitt i berättelsens förna för att göra plats för mytbärare. Varken under verklighetens djupsömn eller under drömsömn utan under morgonens vakenhet förvandlas bildsättningsskärmen till del av skogsgläntan. Vävningen av myten växer fram i den gråvita avbalanserade töcken som täcker himlen.
Nu gällde det att se till att det vilade en sällsynt magi med hårfina nyanser över berättelsen och då tar vi hjälp av mörkret, som kärnslår alla myter. För att få reda på själva konfigurationen svarar mörker på tilltal bara om man kan ställa rätt frågor.
Det är inte logikens utan mystikens regler som gäller vid såväl val av programvara som vid rollbesättning. Huvudperson så obetydlig och ensam som helst men har en livsuppgift som är större än de flestas.
Sedan bär det av till skogsbrynets allra djupaste skuggor för att dö men först sedan tiden upplöst din mytsmälta, kära persona, så att världen kommer till ett nytt tillstånd. Som nu.
När den vindburna miljön åter är villig att väcka dig till ett utomvarda, kära persona, är det till en omgivning, som du bara välkommen under så lång tid, att du hinner begå ett mord.
Naturligtvis hade jag kunnat göra det lätt för mig genom att påstå att motivet tillhörde de yttersta hemligheterna.
Om hedern fick råda gällde det bara att gilla läget och ha förstånd att inte fråga.
Men i modern tid lutade man i stället mot något. Man hade kommit fram till att det fanns en verkande faktor, som formligen bar fram en viss verklighet. Mordet skulle med andra ord ske för att andra delar av världens fortbestånd inte skulle bli lidande.
Sedan var din uppgift enbart att från andra sidan ropa ut alla mordets magiska hemligheter över staden. Men bara under mörker, som bildas vid sådana tillfällen. Men det fanns det gott om möjligheter till.
Nästa bild bryts upp av åskväder, som infärgar Jordemoderns hus. Barnmorskan hade uppenbarligen fått föraningar och drog tillbaka handen från din mors mage, som om hon upplevt något förskräckligt. Men så måste hon säga något. Hon tänkte länge, log inåtvänt och suckade djupt.
– Honom kommer du aldrig att få känna som din son, sa hon tröstlöst. Han är född under den ensamma drakens stjärna och har eldsflammans håg.
Din mor tog bara emot ett sådant besked med en oändlig uppgivenhet. Du föddes senare på kvällen och skrek med ett distinkt ljud. Då hade din mor redan glömt vad kvinnan hade sagt och log hjärtligt åt det kraftiga ljudet.
En sådan händelse har kraft nog att bära dig genom hela din tysta barndom fram till den tid då du skulle gå i skolan. Men vad du lärde dig under ditt korta liv skedde i lövskogen.
Invigningar bara sker. De kan inte bildsättas. Men då de kunde skrivas ned, blev de alltid synonyma med de kommande årens svarta kvällsdagssagor. Vi hade brutit in olika konsistenser och balanser samt olika täthet i natten. Dessutom kunde den när som helst sätta sig i rörelse. Du kallade det för Moderns strömningar. En gång seglade en sådan tung struktur ned från ett utav träden och landade på dig. Därmed vart det helt naturligt att Modern, alla skogsbryns häxa, hade vridit din kropp som en tvättpåse och kastat dig över axlarna. Snart sprang hon i väg med dig som fnykeved över skogsvidderna. Slutligen kastade hon av dig och ställde sig mitt i strömvirvlarna i forsen mitt i skogen och tog för alltid kontroll över dig. Du kände att hon vibrerade i din bröstkorg. Hjärtat slog som en stånghammare och höll på att sprängas.
Därefter kunde du inte minnas att du haft någon annan vardag än den hon kom att bjuda på och som bilades av gråvita och isblå färger av bilder från denna tid. Budskapet under förberedelsetiden skulle vara samstämmigt med ödets och det prestaverade Modern var gång du vaknade. Vinden drog med sig iskalla regndroppar och allt annat vindtyg som du knappt kände av. Du bara tog åt dig Moderns varande som innehöll alla tänkbara undertoner av tidlös visdom. Snart fick du höra att det skulle finnas en avstämningspunkt, där mordplanerna slutligen var beseglade. Så småningom skulle allt förklaras för dig i en dröm.
Alla övriga hemligheter styrs av en distinkt röst från det sönderfallande scenario som ditt liv är. Du befinner dig i ett tillstånd där allt flyter. Därmed är det kort mellan olika stadier av fullgångenhet och ofullgångenhet. Du vart helt enkelt ett allt eller ett intet och kom till hemligheten och den till dig. Som likavardande. Så kom du att tangera ett nytt tillstånd ditt slutliga, då du får en alltmer överskuggande uppgivenhet.. Eftersom modern slog igen porten till ditt forna liv fanns vardagen kvar men enbart i ett dimmigt töcken.
Vi hade arrangerat en bekvämare förklaring angående motivet genom att du skulle ha ett kärleksäventyr med offret. Bara för att de äldre inte skulle behöva besvara några obehagliga frågor angående mordet. Tvingas man acceptera förklaringar utanför mytens ram försvinner magin. Men ett kärleksäventyr kunde bara övertyga de mest enfaldiga hon tillhörde en klass du normalt sett aldrig kom i närheten av.
Därför fick du använda nattens obeständiga tid att ta reda på det sista. Du visste ju att ingen kunde se dig där du strök fram längs väggarna sedan du övergått till ditt nya tillstånd.
Som försteman kan jag bara få överblick, inte ingripa, när det väl är så dags. Man borde ha lärt ut att händelsekedjor av det slaget går rakt in i media res först sedan den gått omvägen längs den svalgång som avdelar verkligheten och myten. Du ser delar av din verklighet som genom ett dis.
Man kan se att du åtminstone fått kniven dold i handen. Alltid något.
Hon har gjort sitt och utmanat dig å det grövsta och du lät riktigt uppriktig då du skrek: Hur kan du vara så grym?
Och så sätter hon sig i en pojkes knä.
Nu går allt på tok bara för att du inte tränat tillräckligt på hur du skall hantera kniven. Den får ett eget rörelseförlopp, när det väl kastats ut i luften. Du hinner till och med ta dig ut innan du hör hennes förtvivlade utrop och en bedövande tystnad.
Den brytande repliken ”vad har du gjort” blev därmed helt överflödig.
Du var ju ute ur lokalen innan kniven träffade henne och avståndet var ju mer än 150 meter.
Så därför blev du frikänd till vår stora förargelse och du står vid ingången till bokskogen och kroppen flyter omkring som i ett dis. Ingenting av dig kan nu längre bli beständigt och vi kan inte ens ge dig döden för du måste ha mental adress. Som odömd mördare är du utesluten från myten och din gamla värld har du för länge sedan lämnat därhän.

Kommentarer
- Kommentarer saknas

perbaduro(K70)

Information
Skapad:
2013-07-04 13:22
Besök:
1246
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
- Ingen än...

COPYRIGHT © Lyriksidan 2019 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare