Dikter / Kärleksdikter

Dikt: En känslomässig svacka

Brinna, för vad skall man brinna.
Flöda, det är var mina tårar gör.
Existera, varför bara inte försvinna.
Sörja, det känner jag inget för.

Glädjas, alla missöden som en hända.
Längta, efter allt man inte har .
Hoppas, hoppas på vad då, att vindarna skall vända.
Mod, det har jag inget kvar.

Önska, vad hjälper det mig.
Tro, den har jag tappat på vägen.
Hata, jag skulle aldrig kunna hata dig.
Sakna, med det spenderar jag dagen.

Tur, den lämna mig för länge sedan.
Falla, allt jag gör är att falla.
Leva, det gör jag oturligt nog redan.
Och den hemskaste av dem alla.


Den förkrossande kärleken,
varför skall man känna den?

Kommentarer
den berör verkligen...
Skrivet av: lejoninna85(T) 2009-12-26 22:36
fin dikt
Skrivet av: arne(K)Har foto 2005-02-26 13:17
Det är som mörkast före gryningen.
Skrivet av: Mona(T59)Donerande medlemHar foto 2005-02-06 17:52

brunögd(T31)

Information
Skapad:
2005-01-27 14:15
Besök:
3021
Poäng:
5,29 (7 röster)
Besökare:
Mona(T59)Donerande medlemHar foto
michael(K36)Har foto
Effan(T)
Cogito(T)
Noname___(T29)
ella(T)Har foto
Pelle(K33)Har foto
Virgo_Artonde(T)Har foto
trannel(K)
lejoninna85(T)
Vidrio-Roto(T)Har foto

COPYRIGHT © Lyriksidan 2019 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare