Noveller / Övriga

Novell: Snål,snålare,snålast. (drama)




Snål,snålare,snålast. (drama)

Lennart kom hem efter sitt arbete,han hade jobbat hela dagen
för den här lilla penningen. Han gick in i trapphuset och grannen mitt
emot hade tidningen. Han skummade igenom den lite grann innan han gick
in i sin egen lägenhet.
- Alva är du där?
Inget svar. Det första han lade märke till var en lampa som hade tre stycken
lampor. Man kunde tänka en,eller två eller tre lampor.
Han ropade igen.
- Alva var är du?
Hon kom från köket och sa.
- Middagen är klar och jag har lagat något speciellt i dag.
- Vad är det för något,sa Lennart.
- Alva sa att hon hade köpt lite skinka och hon hade också köpt en present.
När Lennart kom ut i köket möttes han av denna fantastiska doft av en skinka.
Han blev mer förvånad när han såg presenten ligga på bordet.
- Vad är det för present,sa Lennart?
- Det är en present till mig,sa Alva.
- Till dig,varför det nu då? Vi har ju sagt att vi måste vara sparsamma med de medel
vi har till vårt förfogande.
- Ja,det har inte varit mycket de under de tjugo åren vi har varit tillsammans.
- Vi har ju kommit överens att vi ska spara på strömmen. Så hittar jag lampan med tre
lampor tända det blir ju mycket dyrt.
- Jag hade tänkt att ge mig en födelsedagspresent. Det tycker jag att jag är värd.

Lennart han funderade lite.
- Din födelsedag är inte i dag,det var ju för tre månader sen!
- Från och med i dag ska vi leva som andra människor och unna oss något.
- Det är ju helt omöjligt,vi måste spara. Det har vi ju kommit överens om,sa Lennart.
- Situationen är lite förändrad,du vet,sa Alva.
- Vadå,förändad,sa Lennart?
- Jo,det var så att jag råkade stöta till en bit på byrån och då kom det ut en låda.
En hemlig låda. I den lådan låg det sex stycken bankböcker i olika banker. När jag räknade
ihop det fick jag en totaltsumma av två hundra femio tusen kronor.

Lennart blev väldigt skräckslagen. Hade hon hittat bankböckerna?
- Vad ska jag nu göra,hon kommer att slösa upp dessa pengar.
Runt lådan som Alva hade köpt denna present var ett litet snöre. Det tog Lennart och
öppnade byrån och där läg ett nystan med små snören. Han snörade dit detta lite snöre som
Alva hade kommit hem med.
Det blev som Lennart hade förespått. Alva köpte klänningar och hattar och skor. Hon gick på
restaurang. Det ville inte Lennart,för då kostade det ju dubbelt så mycket.
Efter någon månad så tänkte Lennart att det kan inte fortsätta så här.
- Jag måste helt simpelt göra mig av med henne. Men hur ska jag göra det?
- Krille på jobbet han har ju varit lite kriminell,kanske han vet om någon som kan göra det åt mig?
Han frågade Krille om han visste någon som kunde ta kål på hans fru.
- Ja,jag känner en som gör det väldigt bra och han gör det smärtfritt.

Lennart träffade denna man i parken. De satte sig på en bänk och började diskutera detta.
- Ja,hur vill du ha det gjort,frågade mannen?
- Ja,så snart som möjligt,sa Lennart. Vad brukar ni ta?
- Vi har en fast taxa sa mannen,det brukar röra sig om fem.
- Jaha,sa Lennart och plockade upp fem stycken hundralappar.
- Vad är detta,sa mannen.
- Det är femhundra för utförandet av denna handling,sa Lennart.
- Nej,nu missuppfattade du mig. Fem tusen är det minsta.
- Fem tusen ,sa Lennart och blev riktigt chockad.
- Jag ska ge dig ett gott råd,varför gör du det inte själv?
- Nej, jag har nog inte nerver till det.
- Det behöver inte vara något våld,sa mannen. Tag till gift. Jag kan skriva ner adressen till någon
jag känner som kan det här.

Lennart han kom in till den här mannen som hade mängder och pytsar och provglas. Det bubblade
lite överallt och Lennart blev väl lite missmodig.
- Vad kan jag göra för dig,sa mannen i stora glasögon och såg ut som Frankenstein själv.
- Jag vill ha något gift som tar kål på min fru.
- Mannen sa, jag har ett mycket bra gift här,det tar död på en elefant om det så skulle vara.
- Jag har det till reduserat pris i dag. Du kan få det för två hundra kronor.
Just då ringde telefonen och mannen gick ut för att svara.
Lennart passade på att ta fram sin resovarpenna en sådan man kan ta upp bläck i.
Han stoppade ner pennan och sög upp lite gift i resorvarpennan.
När giftblandaren kom tillbaka så sa Lennart.
- Nej,jag får fundera ut något annat.

Den kvällen hade Alva gjort kalvstek och ställde den på bordet. Då var Lennart framme och
sprutade in giftet från sin resovarpenna.
- Jag är inte hungrig i kväll. Men ät du det gör inget,sa Lennart.
Alva åt upp en stor bit av kalvsteken.
Lennart han väntade att det skulle hända något,men ingenting hände.
När de skulle gå och lägga sig då kände Alva hur det smärtade i magen.
Lennnart han tänkte nu blir jag nog av med henne.

Efter ett dygn kallade han till sig familjeläkaren som konstaterade att Alva var allvarligt sjuk.
Han frågade.
- Vad har ni ätit den kvällen hon blev sjuk?
- Vi åt... hon åt kalvsteken jag var inte hungrig.
- Aha,då kanske vi har ett fall av allvarlig förgiftning. Jag tar med kalvsteken och undersöker den.
Nästa dag var Alva borta och läkaren var där och skrev ut dödsattesten. Död på grund av matförgiftning.
- Nu är det bara så att du får nu begrava Alva.
- Begrava,sa Lennart. Det kostar mycket,va?
- Ja, i dag kommer du nog inte undan med femton tusen kronor.
Då svimmade Lennart.
- Doktorn stod över honom och hade stängt lite vatten i ansiktet på honom.
- Du svimmade sa läkaren

En begravning för femton tusen kronor var ju en otänkbar sak för Lennart.
Han gick igenom gamla saker och fick då se ett avtal som de hade gjort med ett Universitet.
Att efter döden så skulle de ge vetenskapen sina kroppar.
Så blev det och Lennart blev sju tusen kronor rikare plus att han inte behövde begava Alva.

(Fotnot)
Läkaren konstaterade att giftet var insprutat i kalvsteken. Så Lennart hamnade på fängelset.
Där tyckte han att det inte var så farligt. Han hade bostad gratis han fick mat gratis och han
fick faktiskt lite pengar ockå.
- Kan man ha det bättre,tänkte Lennart

Bo Grapenskog







Kommentarer
- Kommentarer saknas

BoGrapen(K71)Har foto

Information
Skapad:
2014-09-03 17:06
Besök:
889
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
- Ingen än...

COPYRIGHT © Lyriksidan 2018 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare