Övrigt / Annat

Text: En fisk som heter Stella

För den inbitne horoskopsläsaren är det en fena att placera fisken i det första kvartalet av årets fyra, mellan den 20 februari och 20 mars. De som kan sitt horoskop vet också precis hur fisken är till sin läggning, vilka intressen den har, vilka yrken som är lämpliga och vilket annat stjärntecken den passar bäst tillsammans med.

Jag är ingen horoskopsnörd men kan mitt eget stjärntecken och vet vad som stämmer respektive inte stämmer hos mig själv med vad som sägs om hur en typisk fisk är. Jag föddes i slutet av mars, mitt på dagen för mer år sedan än jag vill erkänna, mitt ute på fjärden i pappas nybyggda träbåt. "Åh", sa alla till honom,när hela äventyret med min plötsliga ankomst var över och vi alla var hemma i tryggheten igen, "nu har du fått din Hoppilandkalle!. Så roligt!" De trodde pappa också och han hade stora planer för mig. Att det nu inte blev så var ju klart en stor besvikelse för honom men han bar den tappert hela livet. Jag växre nämligen upp till världens största landkrabba. Jag mår illa om vattnet rör sig i ett vattenglas.

Hur det kom sig att jag föddes på pappas motorbåt? Ja, den historien har jag ju fått berättad för mig även om jag vet med mig att jag själv "såg", "kände" och hade vissa förnimmelser" innan jag föddes av det som hände. Jag tror att mammas upplevesler (som säkert var rätt så traumatiska) gick vidare till mig (kanske via navelsträngen) och att de skapade dessa minnen.

Hur som helst så "ser" jag hur pappa, stående i den något vingliga båten invid land, klädd i mörk finkostym, beige överrock i ull med en brun pälskrage, kraftiga svarta skinnskor och mörkbrun filthatt, glatt och uppmuntrande sträcker ut armen mot mamma för att leende hjälpa henne att kliva i. Hon tar några vingliga steg i båten innan han hjälper henne att sätta sig ner på bänken i fören. När hon väl sitter ner tar han ena åran och stakar ut båten på djupare vatten och startar utomhusmotorn i aktern, samtidigt som han sätter sig ner och med ett högt glädjeskratt rycker av sig hatten och ger den till mamma.

Det är nu det magiska börjar, för jag känner den kalla nästan bitande vårvintervinden nypa i hennes kinder som om jag är vinden själv, ser hur de färgas röda. Jag ser hur pappas tjocka mörka hårsvall lägger sig bakåt öber hjässan och hur mamma skrattande tar tag i den nya mörkblå vårhatten för att den inte ska blåsa av, som om det är min egen rörelse. Jag känner sammetens mjukhet och florets sträva yta genom hennes hand. Jag hör motorljudet och mer eller mindre förnimmer deras otroliga lycka som om jag var dess eko.

Förnimmer den plötsliga förundran som mamma upplever när vattnet går och skräcken hos pappa. Känner den tvära giren han gör för att vända båten tillbaka till land och det hårda skumpandet över vågorna när han ökar farten. Känner adrenalinet pumpa när han kraftfullt drar upp båten på land och och snabbt hjälper mamma bort till bilen. Först förtvivlan sedan fasa och hur allt förvandlas till maktlös ilska när inte motorn startar. Hör mammas ororliga röst med en blanding av hopp
"Älskling titta. Det kommer en bil därborta! Vi måste be om hjälp!"

Jag känner hans enorma mentala styrka när han med snabba steg kliver rätt ut i vägen och med utsträckta armar tvingar föraren att stanna. Han backar inte en tum. Känner hur mamma hårt griper tag i den främmande bilens bilbälte vid varje värk som kommer och hör hur hon stönande ber alla i bilen dra åt helvete.

Jag vet hur det var. Jag var där.
___________________

Fotnot.

Ingen av mina föräldrar vet vad som hände med den främmande föraren efter att han släppt av de vi BB. eller vem han var. Han bara försvann Kanske var det en ängel i människoskepnad?

I flera timmar efter att jag fötts sov jag varm och trygg i pappas starka armar, medan han höll på att gråta hjärtat ur kroppen medan mamma kämpade för sitt liv. Men det har jag inget minne utav. Då var jag redan en egen individ med en egen historia att skapa.

- evelyn -





Kommentarer
- Kommentarer saknas

stella(T67)

Information
Skapad:
2015-01-17 11:34
Besök:
901
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
- Ingen än...

COPYRIGHT © Lyriksidan 2021 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare