Dikter / Sorgliga

Dikt: MITT SISTA BREV NÅNSIN


Tårarna rann nedför kinderna när hon läste vad han hade skrivit.
Hans pappa satt vid bordet med en klump i halsen
Brevet var blodigt med lite sand instuckit.

Mamma,smärtan står jag inte ut med. Jag känner smärtan så enorm
Jag vill skrika jag vill gråta. Jag vet att jag inte kommer att se dig mer.
Jag vet att jag ska dö. Jag vill bara säga det innan Gud kallar mig till sig.
Oroa dig inte för mig,jag är inte ensam. Jag vet att det kommer dagar näär du sitter
och gråter.Det finns dagar när du bara undrar och säger varför.

Det är inte lätt att vara människa. Det är inte lättare att gå ifrån dem som man
älskar. Mina tankar går till er,men jag är inte rädd. Döden kommer som en god vän.
Det går inte att utrycka hur mycket jag älskar er. Lika mycket som livet självt.
Kom ihåg mig när jag var glad och fri,låt inte min död sätta sordin på ert liv.

Detta är mitt sista brev. Jag älskar er och jag saknar er.
Nu så kommer det mörker, men jag ser ljuset tindrar där borta i tunneln.
Jag kan inte.....

Kommentarer
- Kommentarer saknas

BoGrapen(K71)Har foto

Information
Skapad:
2015-09-12 23:58
Besök:
1157
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
- Ingen än...

COPYRIGHT © Lyriksidan 2018 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare