Noveller / Humor

Novell: Julkalender: Häxan och Stoppljus-flickan - Kapitel 6

Envishet

Så fort jag får syn på postbilen rusar jag ut. Till mitt förtret har det snöat ända sedan igår så nu ligger det ett alldeles för tjockt täcke snö på marken och än har snöandet inte upphört.
"Hör du!", skriker jag åt chauffören som precis åkt förbi min brevlåda utan att lägga någonting i den. "Dig ska jag allt tala med." Bakom ratten sitter en ungdom som knappt ser ut att kunna ha tagit körkort. Han tittar på mig med slöa, oengagerade ögon och har en ovårdad skäggstubb.
"Var har ni gjort av min korsordstidning?"
"Jag vet inget om din korsordstidning", säger han och ser ytterst saktfärdig ut. Jo jag tackar jag, och sådana som han ska leverera våra räkningar. Jag säger då det.
"Du är ju brevbärare inte sant?", frågar jag utan att vänta på svar. "Då är det på ditt ansvar att hålla koll på vart min post håller hus."
Ynglingen vrider sig suckande i sätet medan han sneglar på klockan i bilen. Det tycks som han inte kan komma härifrån fort nog, men jag ska ha ett svar innan han får fara iväg.
"Lyssna här nu, damen", börjar han och jag chockas över hans nedlåtande ton mot mig. Att han bara vågar! "Jag levererar bara den post som jag får, inget annat. Om du har problem med något företag så får du kontakta dem i stället för att slösa på min tid." Bilen gasar sedan iväg innan jag hinner öppna munnen.
"Tro mig! Det ska jag!", ropar jag efter den oförskämda ynglingen. Maken till fräckhet har jag väl sällan skådat!

"Välkommen till Korsordstidning nummer 1:s telefonväxel", hörs det i luren. Jag som precis skulle påbörja min utskällning.
"Gäller ditt samtal betalning och/eller fakturering..." Snart blir jag nog tokig på allvar! Detta idiotiska påfund med växeltelefoner. Hur skulle det se ut om samhället tillämpade det överallt? Vill du ha mjölk tryck 1, brinner det i ditt hus tryck 13! Otåligt står jag och stampar med foten i golvet medan jag lyssnar på den entoniga inspelade rösten.
"Har du klagomål var god dröj."
Dröj? På fullaste allvar? Dröj!?
"Jag har för fasiken inte gjort annat sedan igår än att vänta på er usla tidning och nu ber ni mig att dröja!?", skäller jag på den inspelade rösten. "Att ni bara har mage att..."
"Korsordstidning nummer 1, det är Jesus", kommer det plötsligt ur andra änden på grov stockholmsdialekt.
"Jesus? Nej men vad lustiga vi kan göra oss då. Om jag så ska skälla ut Gud Faders son själv för att få min tidning så tro inte annat..." En suck hörs från stockholmaren.
"Jag heter faktiskt Jesus." Hans hemska dialekt skär i mina öron vilket gör mig ännu mer upprörd. Jesus... Han heter Jesus! Hur tänkte hans föräldrar där? Mycket fånigare kan det knappast bli.
"Nu ska du lyssna på mig, din gudsslyngel! Jag fick inte min korsordstidning från er igår och har inte fått den idag heller så nu kräver jag att få veta vad ni håller på med där uppe i Fjollträsk. Är ni så inkompetenta att ni inte lyckas åstadkomma några nya korsord eller så ohyggligt klantiga att ni har glömt bort era kunder utanför Stockholmsområdet?" Jag riktigt morrar åt den här Jesus. Det är ingenting jag tänker ändra på!
"Alltså, det är ju Posten som delar ut tidningen...", börjar han, men jag avbryter honom innan han kommer längre med sin undanflykt.
"Så det är Postens fel att ni inte skickar tidningen till dem så de kan leverera den till mig?", ifrågasätter jag. Jag hör hur han suckar, vilken fräckhet!
"Alltså, vi har ändrat dag för när våra prenumeranter ska få sin tidning. Den kommer komma på torsdag", förklarar han stöddigt som om jag vore dum i huvudet. Nåja, nu har jag åtminstone fått en förklaring för min uteblivna tidning.
"Är tant nöjd nu?" Frågan är så kaxigt ställd att jag tror att mitt blodtryck kommer spränga sönder mina blodkärl.
"Din osnutne lilla skit!", vrålar jag åt honom. "Du gör bäst i att sluta ditt jobb för med dig i luren kan inte företaget gå annat än i förlust! Jag talar fan i mig hellre med den där robotrösten än med dig!" Luren slänger jag på så hårt att den ramlar ner i golvet, men där får den ligga. Jag är så rasande att jag går ut i vedboden, tar upp yxan och slänger den hårt i väggen så den fastnar. Jag upprepar proceduren några gånger tills jag känner att jag fått ur mig lite av ilskan. Då tar jag ett djupt andetag som jag långsamt andas ut. Okej, okej. Nu vet jag att jag kommer få min tidning på torsdag, såvida inte den där... Jesus... åh vad jag stör mig på hans namn, har fattat fel. Jag skulle bli allt annat än förvånad om så vore fallet.

Sedan sitter jag vid köksbordet och väntar på henne. Mycket riktigt. Snart syns den genomträngande röda jackan. Så fort jag får syn på henne genom fönstret skyndar jag upp från stolen och ut i hallen. Jag väntar med att öppna dörren tills hon ska ringa på klockan.
"Nu ska du lyssna på mig, din lilla odåga till stoppljus!", ryter jag åt henne. Hon backar ett par steg vilket hon gör rätt i för nu är häxan helt rosenrasande! "Om du någonsin ringer på här igen så ska jag allt se till..." Hon avbryter mig genom att höja handen. Jag tystnar automatiskt, till mitt förtret, och hon börjar rota i sin ryggsäck. Så räcker hon fram en tjock tidning. När jag tittar närmare på den så ser jag att det är en korsordstidning, fast en betydligt tjockare än min vanliga. Det är snarare som en korsordskatalog vid närmare eftertanke.
"Vad ska detta betyda?", frågar jag strängt och blänger på Stoppljus-flickan. Inte nog med att hon avbröt mig mitt i min utskällning, hon fick mig att tappa tråden helt.
"Det är en korsordstidning", förklarar hon onödigt vänligt och ler stort. Som om jag inte kunde se det själv.
"Det ser jag väl", snäser jag åt henne. "Varför ger du den till mig för?" Hon tittar på mig som om det vore en självklarhet. Den lilla ungen!
"För att jag har köpt den åt dig." Ett vanligt mänskligt hjärta hade säkert smält av detta mirakelbarn, men det gör inte mitt. Häxa som jag är så har jag inget mänskligt hjärta.
"Vad i all sin dar då för?", frågar jag med höjda ögonbryn. Tror hon verkligen att hon kan muta mig med en muterad korsordstidning för att jag ska köpa hennes jäkla polkagrisar?
"Jag tänkte att det kanske kunde göra dig glad, du verkar vara så arg hela tiden." Jag suckar och himlar åt hennes förklaring.
"Jag skulle bli överlycklig om folk lät mig vara ifred. Ska det vara så rysligt svårt att begripa?!", ryter jag åt henne. Tösens ögon ser med ens ledsna ut, men vad bryr jag mig om det? Inte har jag bett henne att köpa någon jäkla korsordskatalog.
"Här har du", snäser jag och räcker över tidningen åt henne, men hon vägrar ta emot den och plötsligt blixtrar det till i hennes ögon.
"Jag försöker bara vara snäll och muntra upp dig. Igår sa du att du inte hade fått din korsordstidning så då tänkte jag att du skulle bli glad om du fick en. Men nej, inte ens då kan du le lite." Stoppljus-flickan blänger på mig medan hon fortsätter. "Behåll den där du." Sedan vänder hon på klacken och går med bestämda steg ut från min trädgård. Jag har väl aldrig stött på en så ouppfostrad unge i hela mitt liv! Jag slänger ner korsordskatalogen på bordet med en smäll. Aldrig hade jag tillåtit mina ungar uppföra sig så om jag hade haft några. Fy!

På kvällen sitter jag som vanligt i min fåtölj med påslagen TV. Det riktigt kliar i mina fingrar, korsordsabstinens. Jag har lovat mig själv att inte ens titta i den där katalogen, men en liten kik skadar väl inte? Jag går ut i köket och bläddrar igenom den. Hm. Den tycks ha svårare korsord än i min vanliga tidning. Tillfredsställelsen infinner sig när jag kommer på ett ord. Snabbt letar jag fram min penna och skriver ner det. Allteftersom jag blir mer involverad i korsordet glömmer jag bort mitt löfte.

Kommentarer
- Kommentarer saknas

Annis(T)

Information
Skapad:
2016-12-06 11:25
Besök:
1228
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
- Ingen än...

COPYRIGHT © Lyriksidan 2020 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare