Noveller / Humor

Novell: Julkalender: Häxan och Stoppljus-flickan - Kapitel 9

Porr och polkagrisar

Åh vad härligt det är att vakna i sin egen säng! Ingen snarkande "rumskamrat", ingen slyngel som väcker en när man precis lyckats somna och inga vitklädda människor som pratar över huvudet på en. Trots att det bara är fredag har jag tillåtit mig själv att ta sovmorgon idag. Jag vet inte senast jag verkligen njöt av att sova lite längre. Länge, länge ligger jag och drar mig innan jag till slut masar mig till köket och sätter igång kaffebryggaren. Doften av kaffe sprider sig snabbt och jag slår mig till ro vid bordet med korsordskatalogen. Det kommer ta tid att lösa alla de här korsorden, flera veckor säkert. Precis som gudsslyngeln lovat låg min korsordstidning i brevlådan igår när jag kom hem och ligger nu orörd bland all reklam. Där kan den få ligga tills jag är färdig med den här muterade tidningen.
Till kaffet lyxar jag sedan till det med rostat bröd, som var evigheter sen jag åt. Som alltid misslyckas jag och får kanterna brända. Jag muttrar aningen surt åt de svarta områdena medan jag trugar i mig dem. De är trots allt inte oätliga.
Det blir en långdragen frukost och på radion spelar de julsånger. Jag avskyr julen, men det finns en liten trevlig sak med den och det är julsångerna. Det är något visst med dem ändå trots att de sjunger om något som jag inte är delaktig i. Varje julafton sätter jag på min skiva med Jussi Björling och lyssnar på "O helga natt". Det är enbart det som talar om för mig att det är just julafton för annars hade det kunnat vara vilken dag som helst.
Först när jag ser sopbilen komma körandes förbi mitt hus kommer jag ihåg den förskräckliga syn som utspelats hos Dag Lennartsson. Då blir jag med ens arg för hade han inte börjat hota mig med sin jäkla snöskyffel hade jag inte ramlat och då hade jag inte behövt bli inlagd på det där dårhuset till sjukhus. I mitt minne ser jag motvilligt hur han håller i sin penis och stönar ikapp med det som visas på hans datorskräm. Att man ens kan komma på tanken att tillfredsställa sig till... det där. Jag dömer ingen vad gäller onani, tillgodose sina behov behöver vi alla, men att göra det till sådant snusk är ju bara... fel. Perverst är vad det är! Jag begriper inte ens att man kan hitta något sådant på sin dator...

Det här gör jag bara för att jag är nyfiken på hur dumt folk hittar till sådana där sidor tänker jag när jag sitter och väntar på att datorn ska komma i gång. Själv har jag inget personligt intresse av sådana vidrigheter. Det här är en högst objektiv undersökning.
Hm... Jag har ingen aning om hur man söker på sådana här perversioner. Eller pornografi som det benämns.
P-o-r-n-o-g-r-a-f-i slår jag in på Google och snart ploppar det upp mängder med resultat. Jag trycker tveksamt med pilen på den första länken och kommer till en sida med mängder av klipp. Blundande tycker jag på ett av dem. Nästan genast börjar mannen och kvinnan röra vid varandra. Innan jag vet ordet av har de dragit av sig alla kläderna och smeker varandras könsorgan med mun och tunga. Nästan genast klickar jag ner rutan. Hur kan människor ställa upp på det där och låta sig bli utlagda på nätet? Det är ju skandalöst! Kan folk verkligen tycka det här är upphetsande?

Inte ens på eftermiddagen har jag kunnat släppa tankarna på de nakna människorna och jag minns alldeles för tydligt avsmaken jag kände när tänker på det sista jag såg hos Lennartsson. Det måste ju vara fel i huvudet på folk som tittar på sådant. Inte heller tycks det finnas någon kärlek mellan dem som är med i klippen utan det är pang på rödbetan bara! Malte han var så varsam och fin. Ibland kan jag fortfarande förnimma hans ord och smekande beröring. Det börjar pirra till i mig, låren trycks instinktivt mot varandra. Jag gnider mig lite mot stolsitsen innan jag märker vad jag håller på mig. Det här duger inte!
Med bestämda steg går jag in i mitt rum, öppnar skåpet i nattduksbordet och tar fram min "lilla vän". Handtaget är guldigt medan munstycket, den del som ska placeras mot min känsliga punkt, är vit. Pilsk som jag är lägger jag mig i sängen med byxorna och trosorna nerdragna. Jag trycker på knappen och den går i gång på lägsta intensitet. Ena handen för jag ner till mitt underliv, drar bak huvan och sätter munstycket mot min klitoris. Varsamma vibrationer masserar min känsliga del, med slutna ögon trycker jag på knappen för att öka intensiteten. Mitt bäcken börjar röra sig, intensiteten ökar. Malte gör sig synlig för mina slutna ögon med sina varma blå ögon och kärleksfulla famntag. Jag är nära. nära!
Alldeles precis innan fyrverkeriet går av stapeln avbryts jag i min hängivelse av dörrklockan. Vad i all världen ska det betyda? Hur vågar någon störa mig nu? Besviken och rasande över att jag inte fick min efterlängtade orgasm drar jag på mig trosorna och byxorna.
"Vad i helvete vill du?", svär jag åt Stoppljus-flickan som återigen står utanför min dörr. Varför vill hon plåga mig med sin osaliga närvaro?
"Du sa ju att jag skulle komma förbi idag så du kunde köpa polkagrisar", säger hon och låter osäker. Skulle jag ha sagt det? Det har jag väl... Jag avbryter min tankegång. Det gjorde jag ju faktiskt. Fan.
"Nåja", muttrar jag och går in. Stoppljus-flickan står kvar och ser på mig med stora ögon. Ska man behöva förklara allt för henne?
"Kom in då och stäng dörren så du inte släpper ut värmen för mig", säger jag strängt och går efter min plånbok som jag har i sängkammaren. Min "lilla vän" ligger kvar på lakanen och jag drar snabbt täcket över den. Människor är opålitliga och jag skulle inte bli förvånad om Stoppljus-flickan skulle få för sig att rusa in hit. I stället står hon i köket och ser sig om när jag kommer ut ur mitt rum.
"Har du aldrig sett ett hus förr?", frågar jag barskt för så som hon tittar kan man tro att hon växt upp i en grotta.
"Jo", svarar hon tvekande. Ett av hennes ögonbryn höjs när hennes ögon riktar in sig på mig. "Har du inga julsaker?" Irriterat drar jag efter andan. Dessa dumma frågor!
"Klart jag har", svarar jag kort och gräver i min plånbok efter några sedlar. "De är inte framplockade."
"Varför?" Hon låter lika förfärad som om jag skulle sagt att jag har ett lik nergrävt i trädgården.
"De tar bara plats. Dessutom firar jag inte jul." Mitt svar tycks överraska henne för hon flämtar till som hon inte kunde föreställa sig något hemskare. Men innan hon hinner säga något mer frågar jag vad en låda polkagrisar kostar.
"40 kronor", uppger hon utan att se mindre chockad ut. Jag tar fram två tjugolappar och räcker dem till henne. Då var den saken ur världen.
"Vi ska åka skridskor på måndag med skolan", säger hon plötsligt.
"Jaha", muttrar jag oengagerat. Det bryr jag mig väl inte om.
"Men jag vet inte hur man gör", fortsätter hon med tunn röst.
"Hur kan du inte veta det? Det lärde jag mig när jag var fem år." Vad är det för fel på dagens ungdomar? De kan tydligen ingenting nu för tiden.
"Kan inte du lära mig?" Hon tittar på mig med bedjande blick och då märker jag hur bruna hennes ögon är. Det tänker jag verkligen inte göra! Jag har fått nog av interaktion med människor för det närmaste halvåret. Trots det hör jag mig själv säga något helt annat.

Kommentarer
- Kommentarer saknas

Annis(T)

Information
Skapad:
2016-12-09 09:51
Besök:
569
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
anonym86339(K)

COPYRIGHT © Lyriksidan 2017 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare