Noveller / Humor

Novell: Julkalender: Häxan och Stoppljus-flickan - Kapitel 12

Inte en häxa?

Så var man på väg till mataffären igen. Idag snöar det obarmhärtigt, alldeles i onödan för snö är det minsann ingen brist på. Inte kan de ploga ordentligt heller utan man ska tvingas traska fram som en annan traskhank. Kläder för väder sägs det ju, men vad tusan ska man säga till de som inte har råd med dyra vinterkläder. Nu talar jag ju inte för egen del och inte bryr jag mig om andra människor, men det är som att folk antar att alla har god ekonomi. Som för att understryka mina tankar sneglar jag på tiggaren som sitter utanför affären. Hon är klädd i trasor och har en pappersmugg som hon håller fram åt mig när jag går förbi. Nej minsann! Här ges inget till någon, vare sig tiggare eller knös. Jag är åtminstone ingen hycklare då jag vet att jag är hårdhjärtad och utan medlidande. Då är det värre med folk som ser sig själva som helgon, men när det kommer till kritan så bryr de bara som sig själva, precis som jag. Varför tycker folk att det är så viktigt att verka vara snäll och god? Personer som offrar allt för andra samtidigt som de själva lider? Jag är inte människa att förstå detta idiotiska fenomen. Huvudsaken är ju att man prioriterar sig själv. Har man sedan något över till någon annan så må det vara hänt. Men det är inte att undra på att samhället ser ut som det gör idag med alla dessa nya sjukdomar. Ambitiös och flexibel verkar vara dagens motto. Idioti är vad det är! Man ska göra det man hinner med en dag och det man inte har hunnit med får vackert vänta till dagen efter.
     Jag plockar åt mig de varor jag ska inhandla och ser till min belåtenhet att min favoritkassörska sitter i en av kassorna idag. Hon nickar till hej, skannar in varorna och uppger sedan priset. Smidigt och enkelt! Precis som det ska vara och inte massa struntprat att förta syret med.

När jag kommer in på Stridsstigen hör jag ett sorl som bara hörs högre och högre ju närmare mitt hus jag kommer. Dock tyglar jag min nyfikenhet och bär in mina matkassar innan jag tar mig en titt på vad det är som orsakar oväsendet.
     "Åh nej!", utbrister jag när jag går ut på altanen. På sjön är det fullt av ungar som far hit och dit på sina skridskor. Nog för att Stoppljus-flickan sa att de skulle åka skridskor idag, men inte i min vildaste fantasi kunde jag väl tro att det var precis intill mitt hus. Tjo och tjim är något jag betackar mig för, det finns ju en anledning till att jag håller mig undan platser där det är mycket prat och sorl, och nu är det som en hel jävla regering nere på isen. Fram och tillbaka far de, vissa får till en och annan piruett. Jag fnyser åt dem. De skulle sett mig i min ungdom, det var annat än det där ograciösa spektaklet! Det går fortfarande som en il med vatten genom isen, men där har lärarna åtminstone haft vett att göra en markering med kvistar med god marginal för att ingen ska trilla i. Skulle bara fattas det för mitt hus är närmast och givetvis skulle de be mig om hjälp om så skedde. I så fall hade jag låtsats att jag inte var hemma.
     Jag tittar på dem en bra stund. Det är ingen gåta varför dagens ungar behöver hjälm på knoppen så fort de ska ta sig för någonting. De är ju urusla! Jag skrattar åt dem när de vurpar omkull på isen. Vissa till och med lipar, jag säger då det! Sådana små glin!

Till lunch gör jag mig en köttgryta som jag låter puttra ett tag på spisen. Ju längre det puttrar desto mörare blir köttet sa alltid min mamma och tänk så rätt hon hade. Jag kan inte minnas att hon någonsin bjöd på segt kött. Däremot kunde hon inte tillaga fisk lika bra som min far. Det var inte ofta som han lagade mat, men när han väl gjorde det bad mamma alltid honom att laga någon fiskrätt.
     Medan jag avnjuter min lunch bläddrar jag igenom reklamen som kommit med dagens post. Det är helt otroligt! Så mycket pengar som företagen måste lägga ner på sådant skräp, det är då rakt inte vettigt. I stället borde de ta pengarna och lägga på att utveckla sina ofta medelmåttliga produkter.
     Bäst som jag sitter och njuter av min kritik mot reklambladen knackar det på dörren. Knackar? Vad tusan! Jag har ju en dörrklocka, använd den! Utanför står Stoppljus-flickan tillsammans med några jämnåriga kamrater. Två av dem känner jag igen, de brukar gå förbi mitt hus till och från skolan. Nu tittar de förskräckt på mig med uppspärrade ögon medan Stoppljus-flickan ler glatt.
     "Där ser ni att hon inte är någon häxa", säger hon åt dem med en handrörelse åt mig.
     "Vad ska detta betyda?", undrar jag med en blängande blick.
     "Teo och Ali berättade för mig att det bor en häxa i det här huset och då sa jag att det inte var sant. Det är ju bara du som bor här", förklarar hon och tittar anklagande på pojkarna. De ser inte det minsta övertygade ut.
     "Jag bryr mig inte det minsta om vad de tror eller tycker om mig", snäser jag åt henne. Det är sant. Jag har faktiskt inget emot att kallas för häxa, det håller folk borta.
     "Du är aldrig glad eller snäll", piper en av pojkarna. "Min storebror sa att du ryckte av näsan på en av hans kompisar." Jag får kämpa för att hålla mig för skratt åt den kommentaren. Även om det där nu varit sant, är man knappast automatiskt en häxa för det. Dessutom drog jag bara honom i örat, inte i näsan, och det var för att han kastat ägg på mitt hus. Förr i tiden kallades det för barnuppfostran, men idag är det barnaga så fort man tar tag i en unge. Nonsens!
     "Jag har ingen anledning till att vara glad eller snäll", svarar jag enkelt och fortsätter blänga på dem. "Och sticker ni inte härifrån ögonaböj så ska jag gladeligen kasta en förbannelse över er alla!" Ett tu tre så är samtliga ungar borta förutom Stoppljusflickan som tittar besviket på mig.
     "Du är ingen häxa", vidhåller hon och lägger armarna i kors. Hon ser sådär lillgammal ut.
     "Må så vara", svarar jag och suckar. Jag har inte energi till det här. "Men som jag sa, jag bryr mig inte vad folk tror om mig."
     "Det borde du göra", svarar hon, men rusar sedan iväg. Vad ska det där betyda?

Kommentarer
- Kommentarer saknas

Annis(T)

Information
Skapad:
2016-12-12 14:19
Besök:
488
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
anonym86339(K)

COPYRIGHT © Lyriksidan 2017 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare