Noveller / Nutid

Novell: Julkalender: Hitta hem - Kapitel 1

Röstningen

"Då är det dags för något som jag vet att ni har väntat på."
Min klassföreståndare, Ulla-Tyra, tittar ut över oss elever med ett löjligt slugt leende som passar in i hennes löjliga ansikte tillsammans med hennes löjliga namn. Hon har små minimala grisögon, en stor mun som gör att huvudet nästan går av på mitten när hon ler och enorma glasögon. Men det största i Ulla-Tyras ansikte är utan tvekan hennes gigantiska näsa. Den är knölig, ojämn och ser ut som en potatis som man har karvat ut två hål i. Egentligen är hela Ulla-Tyras kropp som en potatis, kort och satt, ojämn och rund. Hennes pottklippta hår har hon färgat i den fulaste färgen av rött. Kort och gott ser hon ut som en tjock liten potatis med inbyggd tomteluva. Löjlig som sagt.
"Det är äntligen dags att välja ut årets Lucia", fortsätter hon och mottar uppspelta jubel från mina korkade klasskamrater. Jag kväver en suck, har slutat förvånas över hur ytliga och fullkomligt förutsägbara de är. Alla tjejerna kommer vilja vara Lucia, men alla kommer rösta på Emilia Törnqvist eftersom hon har långt, ljust och lockigt hår, är lång och slank och alltid klär sig trendigt. Ytliga som sagt, för på de premisserna hade även jag kunnat klassa som Lucia bortsett från att jag är medellång, har rakt hår och att jag inte klär mig så som media förespråkar. Fast främsta anledningen till att jag inte kommer bli Lucia är just för att jag inte kommer delta i Luciatåget. Jag tror att jag är den enda tjejen i klassen som inte tycker att det är värt att slösa tid på att klä mig i nattlinne och riskera att bränna mig själv på fallande stearin. Den enda anledningen till att vara med hade i så fall varit att få möjlighet att sätta Emilias hår i brand alternativt någon av hennes allierade.
Alma Hertz kommer inte heller delta i det pinsamma lussetåget, kommer jag på. Hon är alldeles för blyg och stammar så fort hon ska hålla i en presentation för klassen, blir så röd i ansiktet att jag förundras varje gång över att hennes huvud inte exploderar.
"Jag röstar på Emilia", hör jag Frank Andersson säga med sin stöddiga röst. Flera av hans kompisar stämmer in med liknande brölande röster. Jag himlar med ögonen och tittar på klockan. Snart är det slut för dagen.
Årskurs 8 består av sju klasser, från A till H, varierande sexton till tjugo elever i varje klass. Varje årskurs håller i ett eget luciafirande där den som vill får delta i respektive tåg. I varje klass väljs en Lucia som sedan får "tävla" mot de andra klassernas Lucia genom att lottas fram. Det är så otroligt dumt och ett slöseri med tid. Man hade ju bara kunnat skriva upp samtliga som önskade att få vara Lucia på lappar, lottat och sen skulle det har varit färdigt. Men varför göra något enkelt för liksom?
"Ebba?"
Fröken Potatis tittar på mig med ett falskt leende. Hon tycker inte om mig. Det gör inget. Det är ömsesidigt.
Jag märker av spänningen i luften, ser på tavlan att Emilia fått allas röster så här långt. Ett leende tar sig form på mina läppar.
"Amira", svarar jag och hör belåtet hur det går ett upprört sus i klassen. Mina kära klasskamraters blickar vandrar surt mellan mig och Amira. Amira Zanotti, vars farföräldrar kommer från Italien, har långt, blankt svart hår, stora ögon och är liten till växten.
Med spelad förvåning tittar jag mig runt för att bemöta de irriterade blickarna. Emilia tittar nådigt på mig med ett roat flin. Vi båda vet att min röst inte kommer göra någon skillnad, vilket få mig ett flina tillbaka.
"Alltså Amira är ju inte blond", kläcker en av Emilias närmsta vänner, Aneesa Ali, ur sig.
Jag kan inte hålla tillbaka skrattet. "Ursäkta mig, det är ju allmänt känt att Lucia ursprungligen var blond, blåögd och käkade fyra kanelbullar till mellanmål." Jag får några medhållande fniss och grabbigt skrockande, men Anessa tittar fortfarande surt på mig om ens har lite osäkerhet smugit sig in i hennes blick.
"Lucia kom från Syrakusa, jag tror knappast att hon var platinablond", fortsätter jag. Historielösa idioter hela bunten, tänker jag för mig själv och hör hur någon mumlar "besserwisser". Jag har ju rätt! Varför ska jag då inte delge min kunskap till mina okunniga klasskamrater?
Ulla-Tyra ryter åt klassen att vara tysta så röstningen kan fortgå. Jag säger inget mer, inte de andra heller. Ytterligare fyra personer vågar rösta på Amira, däribland Alma. Värst vad hon var modig idag då!

Med onödigt långsamma steg går jag hemåt. Även om Torneby är en liten stad så har jag tre kilometer hem. Hem och hem... huset där jag i nuläget vistas i.
Det är några minusgrader ute, lite snö har redan hunnit komma denna första december och ligger som ett försiktigt flor på gräs och hustak. Egentligen är min jacka för tunn, mina skor också. Huden knottrar sig där jag går.

Hoppas att hon inte är hemma, maler tankarna när jag närmar mig lägenhetshuset och slår in portkoden. Min kära fostermor har inte annat än skällt och gnällt på mig den här veckan, jag orkar helt enkelt inte med mer.
Låset är trögt så jag får ta i ordentligt när jag låser upp. Mina smygande steg ekar blygt mot hallens kala väggar.
Skönt. Subban är inte hemma.

Kommentarer
- Kommentarer saknas

Annis(T)

Information
Skapad:
2017-12-01 11:36
Besök:
57
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
- Ingen än...

COPYRIGHT © Lyriksidan 2017 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare