Noveller / Nutid

Novell: Julkalender: Hitta hem - Kapitel 5

Nästa hållplats

"Ja du, Ebba Dahlénius", suckar Britt förstrött och gnuggar ögonen bakom sina läsglasögon. "Jag har jobbat med det här i femton år och aldrig varit med om ett barn som avverkat så här många familjehem på så kort tid. Hur många är du uppe i nu..? Hennes trötta ögon tittar på mig.
"Det här var det femtonde", svarar jag utan tvekan och fixar med kragen på polojumpern. Jag har märken på min hals efter subbans händer, och även om det nu inte syns så svider det fortfarande på mina kinder. En granne ringde på igår, antar att vi förde för mycket oväsen jag och subban, och lyckades dra bort henne från mig innan jag svimmade. Så nu sitter jag här på soc för att min handläggare ska leta upp mitt sextonde familjehem. Så fruktansvärt löjligt, bara för att det låter finare än fosterhem. Hållplaster för föräldralösa ungar är var det är egentligen, men ingen vill säga som det faktiskt är. Ingen vuxen åtminstone.
"Du förstår väl att Katarina blev arg för att du stal pengar av henne?" Britts försök till pedagogisk röst hade orsakat Mary Poppins en kronisk panikångestattack om hon hade hört henne. Kan man bli mer trött på sitt jobb eller? Fast kanske är det bara mig hon är trött på?
"Men det fanns ingen mat och hon lyssnade inte på mig när..." Ytterligare en suck från handläggaren avbryter mig.
"Ja ja, vi får se vad vi hittar", muttrar hon med blicken fäst mot datorskärmen. Det här ständiga "vi" som alla myndighetspersoner slänger sig med... undrar om de inser vilken härskarteknik det är. Säkert inte, för det krävs det ju lite slughet för att komma på. Och varför ska de ställa frågor när de ändå inte lyssnar på svaret?
"Du kan väl gå ut och bläddra i några tidningar", mumlar Britt och pekar mot dörren utan att titta på mig. Irriterad gör jag som hon säger, tar i onödigt hårt när jag stänger igen dörren, oklart om hon ens märkte det. Jag sätter mig en stol mitt emot hennes dörr, tar upp en tidning, men stirrar ut genom fönstret. Det snöar. Nätta flingor blandat med stora lägger sig på hustaken utan att smälta bort. Tänk om man fick vara en snöflinga som kommer lite för tidigt.
En skallig man med illasittande byxor knackar på Britts dörr och tittar på mig. Han känner igen mig och jag känner igen honom fast jag inte vet vad han heter. En ölmage buktar under hans skjorta och ansiktet är rynkigt Måste man vara uråldrig för att jobba på soc?
Dörren öppnas och jag ser att Britt och gubben delar en blick. Britt tittar på mig och skakar på huvudet. Jag biter mig i läppen, tvingar tillbaka tårarna.
Tänk om man fick vara en snöflinga som kom när det är lite för varmt. Så man bara kunde få smälta bort.

Kommentarer
- Kommentarer saknas

Annis(T)

Information
Skapad:
2017-12-05 12:19
Besök:
34
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
- Ingen än...

COPYRIGHT © Lyriksidan 2017 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare