Noveller / Nutid

Novell: Julkalender: Hitta hem - Kapitel 7

Första dagen

Det är faktiskt väldigt konstigt hur skönt jag har sovit i natt. Första veckan brukar alltid vara värst, men sängen var så varm och fluffig att jag somnade fort igår. Undrar om Göran och Lisette har läst på om hur man välkomnar oönskade fosterbarn för än så länge har de inte gjort ett enda övertramp. Fast som psykolog kanske Lisette vet vad som passar sig och inte? I vilket fall kommer det inte hålla i längden, det gör det aldrig. Inom två dagar kommer det börja rasera.
Jag går uppför trappan och förvånas över att paret Dyrenhög är uppe och äter frukost. De sitter hand i hand precis som om de vore nyförälskade. Så löjligt!
"God morgon, Ebba", säger de i kör och fnissar av sin samstämmighet. Jag får bita mig i tungan för att inte säga något spydigt.
"Vad vill du ha till frukost?", frågar Göran, reser sig upp och påbörjar en utfrågning om vad jag gillar och inte gillar, om jag vill ha sylt eller äppelmos i gröten, vilket pålägg jag vill ha på brödet, om jag är allergisk... Jag hade ingen aning om att det fanns så många frågor om frukost. Att han orkar! Till slut sitter jag i alla fall mitt emot dem vid bordet med en djup tallrik gröt, mjölk och sylt samt en ostmacka och ett glas juice. Snacka om lyx!

"Men Ebba!"
Jag fryser till där jag står i hallen i färd med att sätta på mig ytterkläderna. Jaha, så nu börjar det. Fast jag vetat om det från början kan jag ändå inte låta bli att lägga märke till den besvikelse som börjar pyra i kroppen. Som om det vore värt att hoppats på något annat.
"Det här är ju ingen vinterjacka." Lisettes kommentar förvånar mig. Som om jag inte vet det liksom, det är ju jag som går omkring och fryser i den varje dag.
"Du måste gå och sätta på dig en ordentlig jacka", säger hon med en rynka mellan ögonbrynen. Det är det strängaste jag har hört henne säga under min korta tid här och inte ens när subban var som snällast lät hon så mild.
"Alltså jag har ingen annan jacka, så det lär ju inte hända", svarar jag strävt. Lika bra att hon fattar vad de har fått in i huset. Ett problembarn.
Lisette stirrar på mig med stora ögon, säkert både förvånad och förolämpad. Det måste vara ett hårt slag för henne att inse att det inte kommer skratt och vänliga ord ur allas munnar. Kanske tror hon att hon lever i en värld med flygande enhörningar som man mjölkar på regnbågsdryck. Så naivt!
Innan hon hinner säga någonting kliver jag ut genom dörren och traskar med mina gymnastikskor i snön.
Det är en sjukt tråkig dag i skolan idag. Ingen lärare kommer med något nytt utan bara en massa repetition eftersom det snart är ett flertal prov. Precis som alltid ska lärarna klumpa ihop proverna så de alla hamnar på samma vecka. Varför ska man sitta i skolan och repetera för? Det är ju det vi gör hemma!
På mattelektionen är nästan halva klassen borta för att öva inför Luciatåget som vi andra måste genomlida nästa vecka. Man går ju i skolan för att lära sig saker, inte för att gå omkring som nattklädda zombies och sjunga om Jesus!
I kön till maten fnittras det förtjust av tjejerna som har varit på repetitionen. Det pratas hit och dit hur de ska göra för att få till de perfekta Lucialockarna tills på onsdag.
"Tänk om man kunde få ha lockar som du har, Emilia", säger Jessica Suggart drömskt och tittar avundssjukt på sin idols ljuslockiga hår. Jag himlar med ögonen medan Emilia bara rycker på axlarna. Det enda hon har på sin tallrik är lite majs och morötter. Så klart att fröken Snygg-Och-Käck ska dra på sig någon form av ätstörning också.

Jag riktigt hoppar till av bilen som tutar på mig när jag är på väg hem till familjen Dyrenhög efter skolan. Med blängande blick tittar jag på föraren. Lisette? Är hon så arg att hon måste komma och skälla ut mig på skolgården?
"Hoppa in Ebba", säger hon genom rutan. Hon verkar inte arg, men det vore inte första gången något döljer sig bakom en fasad.
Jag tvekar. Jag borde inte...
Mot bättre vetande sätter jag mig i bilen. Den är stor och rymlig, luktar ny. Försiktigt sneglar jag på fru Dyrenhög när hon svänger ut från skolgårdens parkering.
"Vart ska vi?" Hon svänger inte där jag trodde att hon skulle svänga. Tydligen ska hon lära mig en läxa.
"Till stan, du måste ju ha ordentliga ytterkläder."

Kommentarer
- Kommentarer saknas

Annis(T)

Information
Skapad:
2017-12-07 12:18
Besök:
58
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
- Ingen än...

COPYRIGHT © Lyriksidan 2018 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare