Noveller / Nutid

Novell: Julkalender: Hitta hem - Kapitel 10

När andra ljuset brinner

Jag sitter vid köksbordet och räknar ut veckans ekvationer. Jag är bra på matte, riktigt bra. Egentligen ligger jag på gymnasienivå eller kanske ännu högre. Utan att ta i så är jag i alla fall så grymt mycket bättre än min mattelärare, fast det skulle han aldrig erkänna. Han har ett osunt stort och skört ego och verkar älska att plåga mina klasskamrater med ekvationer och mattetal som får vissa att bli tårögda. Inte för att jag bryr mig, men det är fan patetiskt när en vuxen man beter sig så.
"Då tar vi kälkarna fram och vantarna på och sen vi åker i backen, hej, vad det ska gå", sjunger Milton och Albin i mun på varandra. Ingen av dem kommer göra karriär i musikbranschen. De har dragit på sig sina overaller och står nu sjungandes i hallen. Albin ser ut som en uppblåst Michelingubbe med en stor tofs på sin mössa. Jag kan inte låta bli att le åt deras barnsliga uppträdande. De är nästan söta.
"Ebba, du hänger väl med?" Göran har tagit på sina termobyxor och tittar glatt på mig. Hela familjen ska ut i pulkabacken. De har matsäck med sig med matiga smörgåsar, kakor och varm choklad. Jag tittar upp från matteboken.
"Eh... alltså jag vill inte liksom..." Jag känner hur jag velar med blicken, vill inte tränga mig på. Det måste vara jobbigt för dem att ha ett problembarn dygnet runt.
"Äh kom nu! Alla ungar mår bra av att komma ut och leka", avbryter han mitt velande och tittar innerligt på mig med sina bruna ögon. Vill de verkligen ha mig med?

"Ebba, du kör mig", beordrar Albin muntert när vi kommit ut. Jag flinar, ingen annan skulle våga något sådant.
"Det gör Ebba som hon vill", förmanar Liselotte och tittar ursäktande på mig.
"Ingen fara", säger jag och menar det faktiskt. Tar tag i snowracerns snöre och drar fram fyraåringen utan större möda.
Framme vid backen tar han tag i min hand. "Du och jag åker", säger han i munter, men bestämd ton. Jag skrattar åt honom, låter honom tro att han bestämmer.
"Jag vill åka med Ebba", protesterar Milton tjurigt och tar tag i min andra hand. Ett fnitter pyr inom mig. Tänk att båda vill åka med mig!
"Killar, ni får inte dela på mig, jag får så ont i höfterna då", säger jag till slut och vi beslutar oss för att alla tre får plats på snowracern. Killarna springer upp i backen, tävlar om vem som är snabbast.
Det är många barnfamiljer som trängs i backen. Solen lyser mot en kall, blå himmel och jag inser att det var tur att Lisette köpte termobyxor åt mig igår.
När killarna installerat sig på snowracern fnissar de förtjust när jag sätter mig längs bak och håller tag i kanten på den. Förtjusta jubel skär i luften när vi glider över krönet. Shit vad fort det går! Det svider i kinderna av fartvinden. Jag skrattar och skriker om vartannat. Jäklar!
Plötsligt gör snowracern en tvärsväng mitt i backen. Mitt grepp om kanten lossnar och jag känner hur jag far iväg som en banan. Hårt landar jag mot den packade snön och rullar som ett trimmat cykelhjul nerför resten backen. Herrejävlar!
När jag slutat rulla ligger jag stilla ett ögonblick innan jag snabbt kravlar mig bort mot den mjuka snön.
"Ebba! Hur gick det?" Göran är snabbt vid min sida, och Lisette måste ha berättat för honom min reaktion från igår, för hans händer skjuter först ut för att röra vid mina axlar för att sedan stanna i luften.
"Jag är oskadd", upplyser jag honom och ler stort. Jag vill inte stå kvar där, vill upp i backen och åka igen! Så efter att killarna kommit ner, fått bannor av sina föräldrar, tävlar vi alla fem upp i backen. Precis som Albin och Milton åker även jag med Lisette och Göran, som båda så försiktigt de kan håller mig om midjan när vi far nerför backen. När vi ätit lunch och Göran försiktigt håller om mig när vi glider nerför backen inser jag att jag inte känner mig lika obekväm längre. Inte alls faktiskt.

Vi blir kvar i backen ända tills kvällen när månen och stjärnorna regerar över himlavalvet. Snökristallerna blinkar ikapp med stjärnorna medan månskäran sprider sitt silverljus över det snötäckta landskapet.
Hemma sedan, när vi alla duschat och badat varmt sitter vi i gillestugan framför en brasa. Göran tänder två av fyra ljus i den guldfärgade ljusstaken varpå Lisette ur minnet läser:
"När andra ljuset brinner är snart Lucia här. Hon bjuder oss på kaffe och bud om julen bär."
Och jag som lyckats glömma bort det kommande lussetåget. Fan.

Kommentarer
- Kommentarer saknas

Annis(T)

Information
Skapad:
2017-12-10 09:33
Besök:
313
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
- Ingen än...

COPYRIGHT © Lyriksidan 2018 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare