Noveller / Nutid

Novell: Julkalender: Hitta hem - Kapitel 16

Sånt är livet

Jag vaknar av att det är tungt att andas. Det enda ljuset kommer från TV:n, ett program som går igenom svenska hits.
"Vad gör du?", frågar jag sömndrucket, känner att jag blir varm och blöt längs halsen. Förstår inte riktigt vad som händer.
"Sånt är livet, sånt är livet", ljuder det ur TV:n. Jag blinkar sömndrucket, tror att jag inbillar mig. Men nej. Görans stora, atletiska kropp tynger ner min medan hans tunga utforskar min hals. På ett ögonblick vaknar jag. På ett ögonblick förändras allt. Hans värme strömmar genom hans skjorta och jeans, men jag blir kall. Alldeles iskall.
"Nej, Göran", gnyr jag under honom och jag avskyr att min röst låter så liten och vek.
"Sch", hyschar han och pressar sina läppar mot mina. Min kropp vaknar till, försöker göra motstånd, men när jag försöker skaka med huvudet håller han fast det, tvingar in sin otäcka varma tunga i min mun. "Allt är bra, Ebba", viskar han, försöker göra mig lugn. Men jag blir allt annat än lugn. Pulsen slår hårt i mina öron, vet inte vad jag ska göra med mina händer och ben, vet bara att jag borde göra motstånd. Jag måste göra motstånd.
"Jag vill inte", kvider jag. Känner hur hans ena hand kryper in under min tröja, börjar känna över mina bröst.
"Jag vill ha dig, Ebba", viskar han hest i mitt öra. "Du var rädd att ingen ville ha dig. Jag vill ha dig, vill visa dig hur mycket."
Alla ord och tankar försvinner, all min kraft, när jag får mina egna ord slängda i ansiktet. Ligger bara där som förstelnad. Någonstans skriker min hjärna att jag måste härifrån. Men jag kan inte. En snyftning flyr ur min strupe.
"Oroa dig inte, lilla gryn." Hans andedräkt dryper över mitt ansikte och de förut så varma bruna ögonen är nästan svarta av något jag inte vill veta vad det är. "Jag ska göra det skönt för dig." En stor hand trycker sig ner i mina byxor, innanför mina trosor, letar efter min öppning. Min kropp rycker till.
"Så mycket falskhet bor det här", hörs det käckt i bakgrunden.
"Låt bli Göran!" Jag hör mig själv skrika, det låter främmande. Panikartat och argt. En enorm ilska börjar sjuda inom mig.
"Känn hur mycket jag vill ha dig", stönar han fram, tvingar min hand om sin svällande lem. Illamående tittar jag på honom medan ilskan växer sig större.
"Låt mig vara!", tjuter jag. Det går inte att missförstå mig. Jag vill inte!
Det är som att Göran inte hör mig, eller ens ser mig... bara den kropp jag har och är. Han har fått sin chans. Mitt grepp om hans mandom blir hårdare och när han gnyr till vrider jag runt, så hårdhänt och brutalt jag förmår. Hans skrik ekar i hela huset och när jag trycker in ett finger i hans öga kvider han. I stunden av smärta försvinner hans uppmärksamhet bort från mig och jag tar i med all kraft för att knuffa av honom. Han rullar ner på golvet, men försöker greppa tag i mig när jag rusar därifrån.
"Ebba!", skriker han efter mig.
Utan att veta vart jag ska ta vägen springer jag in i badrummet och låser dörren. Andfådd ser jag förskräckt hur han rycker i handtaget, det knakar i gängorna.
"Ebba, kom ut så får vi prata om det här." Hans röst är mild, men det ryckiga handtaget avslöjar hans ilska och upphetsning.

Jag spenderar hela natten på badrummet, vågar inte gå ut. Dörrhandtaget är stilla nu och jag har inte hört hans röst på flera timmar.
Golvet är kallt där jag sitter med armarna kring benen, ihopkrupen som en boll. Ilskan har gått över. Nu känner jag mig besviken. Så besviken på att Göran, som jag öppnat upp mig för, ens kunde tänka tanken.

På dagen håller jag mig utomhus, leker med Milton och Albin när de kommit hem från övernattningen. Hoppas att deras far inte ska våga sig på mig när de är i närheten.
"Du är så fin med killarna", säger Lisette milt till mig när vi hjälps åt att plocka ur diskmaskinen på kvällen.
Det hugger till i bröstet på mig. Ska jag säga något? Förstöra hennes lycka? Vara ansvarig för att ha satt Miltons och Albins pappa i fängelse? Inget hände ju trots allt, men jag klarar inte av att se honom utan att må illa, medan han verkar vara som vanligt. Som att det som hände i natt inte ens existerat.
Vad ska jag göra?

Kommentarer
- Kommentarer saknas

Annis(T)

Information
Skapad:
2017-12-16 12:30
Besök:
45
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
- Ingen än...

COPYRIGHT © Lyriksidan 2018 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare