Noveller / Nutid

Novell: Julkalender: Hitta hem - Kapitel 17

Trygg hamn

"Lisette, kan jag få prata med dig?"
Jag har våndats hela dagen, vänt och vridit på om jag ska säga något, hur jag i så fall ska säga det. Men Lisette förtjänar att veta. Hon är så snäll och god, hon måste få chansen att se vilket svin hennes make är.
"Naturligtvis", ler hon och tittar upp från tidningen. Det är bara vi två hemma. Milton och Albin är på julmarknad med sin pappa och farmor.
Jag sätter mig bredvid henne, tittar ner på mina händer. Det stockar sig i halsen. Hur ska jag börja?
"Jag vet inte riktigt hur jag ska säga det här", mumlar jag fortfarande med blicken på mina händer, som kramar hårt om varandra.
"Börja från början, Ebba", föreslår Lisette med sin milda röst. Jag möter hennes tålmodiga ögon och tar ett djupt andetag.
"Göran försökte ha sex med mig igår natt", börjar jag. Sedan bara väller det fram. Pulsen bultar hårt i kroppen medan jag berättar hur jag vaknade med honom liggandes över mig, hur han tafsade på mig under kläderna, hur jag tvingades att hålla i hans lem.
Lisette låter mig prata, lyssnar uppmärksamt på mig. Hennes blick är allvarlig. I samband med att orden forsar ur mig känner jag mig allt lättare inombords. Hon hör mig, lyssnar på vad jag har att säga. Utan att ens försöka avbryta. Kanske, efter att Göran har hamnat i fängelse, kan hon få ensam vårdnad av både mig och killarna. Det kommer säkert bli tufft, men vi kommer klara det och jag lovar mig själv att jag ska hjälpa Lisette så mycket jag bara kan med både killarna och hemmet.
När jag har berättat färdigt känner jag mig nästan euforisk. Trots allt så känns det som att vi kommer ta oss genom det här. Det kommer gå. Så länge vi har varandra.
Lisette sitter tyst och granskar mig, verkar tänka och analysera det som jag har berättat. Hon tar mina händer i sina, så varma och mjuka. Ett svagt leende mynnar ut i hennes ansikte.
"Jag förstår Ebba", börjar hon och jag andas ut. Hon förstår verkligen! "Du har blivit flyttad hit och dit, aldrig riktigt fått ha en fast punkt. Ingen trygg hamn att vända dig till. Och på grund av detta har du aldrig haft en ordentlig fadersgestalt, så du har inte vetat hur en man som far ska bete sig. Vilket i sin tur gör att ditt sinne förvirras när en vuxen man visar tillgivenhet och affektion för dig."
Förstummad sitter jag och tittar på henne. Vad är det hon menar egentligen? Jag förstår ingenting, men min lättnad börjar så smått försvinna.
"Lilla gryn", säger hon med ett milt leende. "Göran berättade för mig vad som hände."
"Gjorde han?" Det låter som att orden kommer från en annan människa, men det är min mun som uttalar dem.
Lisette nickar. "Han berättade att du ville vara nära honom. Att du kysste och försökte förföra honom." Hon skrattar till lite. "Han var så ledsen över att han hade gett dig fel signaler. Och som sagt så är du ju inte van vid en pappas omsorger."
"Me-men... det var ju han som... han som försökte förföra mig." Det bränner farligt i mina ögon, blicken blir suddig.
"Om du vill se det så, så är det helt upp till dig", säger hon med ett sorgset leende. "Men jag är övertygad om att du så småningom kommer inse att jag har rätt. Och när du gör det så kommer jag att förlåta dig."
Hennes varma, mjuka hand smeker över min kind. Men jag är alldeles kall.

Kommentarer
- Kommentarer saknas

Annis(T)

Information
Skapad:
2017-12-17 12:26
Besök:
49
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
- Ingen än...

COPYRIGHT © Lyriksidan 2018 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare