Dikter / Sorgliga

Dikt: Beroende

I demonens famn du hamnar, nästan så han dig helt och hållet omfamnar.
Jag älskar det för att jag blir en bekvämare människa, lycklig och lättad. Men tillslut så blir demonen inom dig inte längre mättad, det är då han successivt gör dig mer och mer hjärntvättad.
Det spelar ingen roll längre hur du går tillväga, men på något vis försöker du tysta ditt monster som växer inom dig för att honom äntligen äga.
Men ack växer hålet som du försöker fylla, och du vet att du endast har dig själv att skylla.
Du mår stundtals som stadens kung som ingen kan stoppa, medans det ända du gör är att djupare in i träsket hoppa.
Pengarna försvinner fortare och du låter det påverka ditt sociala liv. Gränserna tänjs men du märker inte att du bara tar dig djupare in kliv för kliv.
Det är svårt att motstå den magiska känslan att känna sig som en superstar, jag gör allt jag kan för att träna upp mitt försvar.
Demonen är här och är svår att undvika, men jag lovar att jag mot honom förevigt kommer att skrika.

Kommentarer
- Kommentarer saknas

Leidvik(K26)

Information
Skapad:
2018-07-14 18:07
Besök:
130
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
Mona(T58)Donerande medlemHar foto

COPYRIGHT © Lyriksidan 2018 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare