Dikter / Övriga

Dikt: Ett maraton med tiden

Den tunga röken rinner ned i mina lungor
Jag tycker mig kunna känna röken, hur den sakta ringlar sig omkring i vågor
ÅÅÅÅ äntligen ett lugn, om än konstgjort, så äntligen ett lugn
Tiden står stilla, jag har stannat den
Jag mådde illa, det gick för fort och nu måste jag vila
Jag har slagit sönder varenda klocka, blev galen av tic-tac ljudet som ekade i väggarna
Åh älskade tid, varför sprang du ifrån mig, varför tvingade du mig till detta?
När ska du börja anpassa dig efter oss andra?
Jag har försökt hinna med i ditt tempo så länge nu, varför kan inte du för en gångs skull vara med i vår fart!?
Du bara springer och tittar över din axel medan du ler ett hånfullt leende åt alla som ramlar
Därför var jag tvungen att stanna dig
För många har ramlat nu, snart ramlar även jag

Kommentarer
Gillar verkligen det du skriver, fortsätt så!
Skrivet av: sara_carita(T31) 2008-09-22 21:58

Stiffy(K30)Har foto

Information
Skapad:
2008-09-19 21:53
Besök:
1981
Poäng:
Ingen har röstat
Besökare:
sara_carita(T31)
mr_muss(K34)
arne(K)Har foto

COPYRIGHT © Lyriksidan 2018 - info@lyriksidan.se - Texter ägs av respektive författare