Dikt: Ett maraton med tidenDen tunga röken rinner ned i mina lungorJag tycker mig kunna känna röken, hur den sakta ringlar sig omkring i vågor ÅÅÅÅ äntligen ett lugn, om än konstgjort, så äntligen ett lugn Tiden står stilla, jag har stannat den Jag mådde illa, det gick för fort och nu måste jag vila Jag har slagit sönder varenda klocka, blev galen av tic-tac ljudet som ekade i väggarna Åh älskade tid, varför sprang du ifrån mig, varför tvingade du mig till detta? När ska du börja anpassa dig efter oss andra? Jag har försökt hinna med i ditt tempo så länge nu, varför kan inte du för en gångs skull vara med i vår fart!? Du bara springer och tittar över din axel medan du ler ett hånfullt leende åt alla som ramlar Därför var jag tvungen att stanna dig För många har ramlat nu, snart ramlar även jag |
|
|
Kommentarer |
|
Gillar verkligen det du skriver, fortsätt så! Skrivet av: sara_carita(T33) 2008-09-22 21:58 |
|
Information |
|||||
|