Text: Vem är det nu som ska öppna sin plånbok Reinfeldt?Vem är det nu som ska öppna sin plånbok Reinfeldt? Efter att ha gjort så många missar i sitt ledarskap av Sverige får denna man 160.000 i månaden. Då får man också ponera att han tjänar miljoner på sitt företag. Visst är väl det solidarisk mot alla människor som kämpar nästan för brödfödan. Pensionärer som knappast får det att gå ihop. Ungdomar som inte har några arbeten, de får heller inte lägenheter. Att kunna öppna plånboken och köpa sig en lägenhet, det kan inte alla. Kan dem som har en silversked i handen. Det är inte konstigt att det blir politikerförakt. Man pläderar för de små medan man själv vräker sig i pengar. Den ideologin varade ju ganska så länge men till slut så kollapsade hela detta system. Det som jag inte har förstått är att varför ska politiker vara så allsmäktiga. Tror de själva att de inte är utbytbara? Det måste ju vara så. Hur ska man kunna lita på politiker som är sådana hycklare? Har man ingen moral. Efter att ha kört Sverige i botten så lämnar man partiet med svansen mellan benen. Kan man kalla det för att öppna sitt hjärta? Reinfeldt var inte ens när vi Barnhemsbarn skulle få en ursäkt. Han kunde inte komma sas det. Detta är väldigt signifikativt att när det gäller då är man inte på plats. Det klart att en stadsminister ska vara på plats när han vet hur många som har lidit så mycket för att Sverige är det land det är. Vi bryr oss inte om våra egna. Har aldrig gjort. Att vara stadsminister fodrar ganska så mycket. Man borde ha kärlek till sitt land och naturligtvis till sina medborgare. Vad vore en politiker utan människor. En strandad politiker. Att man kan skönja en vänsterfalang hos Reinfeldt är ju ganska så anmärkningsvärt. När man nu tar ut 160.000 i månaden och ändå har en massa kapital. Är detta vänsterretorik? Nej, inte i det minsta. Under alliansen dagar har så många människor kommit i kläm. Inte minst de unga. Varför har vi så många ungdomar som mår så väldigt dåligt? Då måste det vara något fel på själva systemet i landet. Det finns inget hopp ingen glädje ingen kärlek. Materiellt javisst det finns det säkert, men en kärleksfull famn det får man leta länge efter i Sverige. När vi skickades till Barnhemmet och fosterhemmet möttes vi inte av några öppna hjärtan. Utan de var riktigt slutna, ja man kan säga nästan djävulska. Tyvärr tror jag att detta också förekommer i dag. Man kan inte dansa om man inte ha några skor, men man kan sko sig och dra en stor vals när man pläderar i Riksdagen. Bo Grapenskog |
|
|
Kommentarer |
|
Instämmer! Ger inte heller mycket för makthavare som bara skor sig själva utan tanke på de svaagaste i samhället har f.ö. skrivit en dikt om detta
Skrivet av: arne(K)  2015-09-18 21:34 |
|
Information |
|||||
|