Dikt: Flugor smultron och utedassAllt var tomt och ödefönster gapade svarta dörren hängde snett Men stenen invid dörren den rådde tiden inte på En sten, en enkel liten trappa invid stugans tröskel mitt i skogen på en kulle i den fanns alla minnen Min barndoms somrar Smultron, flugor, utedass och morfars skratt. Kossorna som betade och gärdesgården med sina stickor på små sommarbruna ben Där tyckte jag mig plötsligt se en liten flicka sitta där på trappan som stillar myrors törst med hallonläsk. En urblekt liten tröja med ränder på snickarbyxor, men bara tår förlorad i sin värld av myror på en sten, ett trappsteg vid ett litet hus Till frukost åt hon mjölk och smultron som hon dagen före plockat på ett strå med snälla mormor ute i skogen var det alltid mys att gå. Och fast hon klev på en geting och grät och skrek i högan sky blev också det till ett vackert minne av en barndom som så hastigt flyr. Med bara fötter små tillbaka till stugan får de gå röd och svullen fot Med en rå potatis kan mormor råda bot. Då tyckte jag mig se på trappstenen igen ett minne, en bild av något kärt Men visst var det morfar full av liv och skratt I minnet finns allt kvar vi ser det bara inte som förut men i ögonblickets flykt vi förnimmer en skugga, en doft, en känsla Jag ber för mormor och morfar och jag hoppas att de hör det känns så väldigt längesen så ta vara på den tid du har säg det nu som inte går att säga sen Tack mormor och morfar för mina somrar i stugan med utedass, flugor och hallonsaft. Jag hoppas ni två i himlen har det bra. Så många ensamma år utan varandra Jag hoppas att ni två med alla de andra går hand i hand på sommarsmekta ängar och minns en liten flicka som var för liten för att säga tack. Hälsa nu från mig till Alma, Algot och alla andra som jag känt i livet och som jag hoppas väntar tills jag också kommer. |
|
|
Kommentarer |
|
Berörande dikt om svunnen lycka Skrivet av: arne(K)  2015-09-26 20:20 |
|
Information |
|||||
|